Sett Poirot ikväll på NRK1. Har läst det allra mesta av Christie, men i synnerhet har jag levt mig in i Poirots fall sedan jag var tolv år eller så. Man kan inte mer än beundra en man som blir så vidunderligt förargad över assymetriska ägg eller över att bli förväxlad med en fransman.*
Katt bland duvor har jag läst flera gånger, sist för fem eller sex år sen, tror jag.
Givetvis raljerade jag om att rektorn var mördaren. Tills en familjär wtf-känsla smög sig på ungefär tjugo minuter in i filmen. Merde!
Hade jag fel nu igen?
Jag har dock som regel fel. Besynnerligt, egentligen! Av alla Christiedeckare jag läst så har jag anklagat rätt person tre gånger - varav två var svaga gissningar och den tredje misstänkte jag från första sidan, men jag hade för skrala bevis...
Men hade jag till och med fel misstänkt fastän jag minns boken så väl?
Detta kunde ju inte stämma! Mon Dieu!
Men det gjorde det självfallet. Till mitt försvar kom jag faktiskt på vem mördaren var redan när de började jiddra om vad lärarkåren gjort under sommarlovet. Alltid något.
* Förstår fortfarande inte hur jag kunde dissa den stackars belgiska kunden.
Le pauvre.
8 kommentarer:
Cat among the pigeons är faktiskt en av de få Christie-böcker jag läst. Mamma har en hel rad av dem i sin bokhylla, men de har inte riktigt någonsin inspirerat mig. Men den läste jag då jag gick i gymnasiet...
Hur skulle det se ut om alla läste deckargåtor? Världen full av hobbyanalytiker? Nja, det är nog bra som det är... :)
Jag tycker nog om att analysera, men kanske på ett mer samhälleligt plan :P
VEM SKÖT OLOF PALME?
Och kom inte och säg att han sköts av Kyrkorådet :)
den vitsen suger... usch..lågvattenmärke!:)
Äh, du som inte har nån humor :)
http://komtillmin.blogg.se/2007/october/flickan-med-de-arvda-stovlarna.html
Skicka en kommentar