Senil?

Idag tappade jag bort en cementblandare.

Till saken hör att jag innan jul ringde upp en kund och meddelade att cementblandaren han beställt hade anlänt. Och idag dök han upp för att hämta den.

Tyvärr hittade jag inte den jävla cementblandaren trots att jag letade efter den i tjugo minuter. Den stod inte på lagret, och snubbarna där ute svor på att de inte sett röken av någon dylik apparat.

Hade någon sålt den fast den var reserverad? För bövelen!

Jag frågade mina kollegor.

Ingen visste.

Så det var bara att äta upp sin hatt och beställa en ny till kunden i fråga. Lagom roligt.

Men han skulle inte cementera nåt förrän nästa år i alla fall.

Och detta var väl ett förbannat tråkigt inlägg.

Dagens kund

"Det är ju fel på den här borrmaskinen!", halvskrek den lille indiern och kastade upp en koffert på järnvarudisken. "Chucken går inte runt!".

Jag suckade inombords för att jag fortfarande inte lärt mig hur man registrerar ett reklamationsärende. "Får jag se på borren", sa jag för att vinna tid.

Jag startade kunnigt borren. Testade den. Vägde den i handen. Utbrast professionellt "mhm" medan jag övervägde om jag skulle ringa leverantören och "beställa lite delar", så att jag skulle hinna komma på hur reklamationsprocessen gick till utan att fråga någon chef och dumförklara mig.

Sedan såg jag ju vad problemet var. Kunden hade ju satt borrmaskinen mitt emellan gir ett och två. Jag dubbelkollade detta. Kunde det vara så enkelt?

Och det var det ju.

Kunden blev generad och tackade mig för god service och sa att hans hantverkarkompisar inte upptäckt det handhavande felet. Därefter sa han att det märktes när man hade med riktiga hantverkare att göra.

Ja, tjena.

Men det sa jag inte till kunden. 

Katthärket

Ärade läsare! 

Efter en synnerligen jobbig flygresa med en gnällig och tydligen illamående katt, kom jag hem till Oslo (hem till Oslo?) sent igår kväll.

Att försöka köpa kattsand klockan tio i elva på kvällen på en söndag visade sig dock vara relativt omöjligt - som jag kanske tidigare nämnt, är Oslo i princip stängt på söndagar. Kön på Bunnpris på centralstationen var ännu längre än vanligt, gångarna gav mig mer klaustrofobi än tidigare och den bölande katten i den fjolliga axelremsväskan gjorde inte saken roligare heller.

Hem kom vi i alla fall.

Och idag införskaffade jag bajslåda, sand, spade, mat, kattmynta, leksak och sån där grej med klister på som man avlägsnar katthår från kläder med. Summa: Lite över 400 spänn. Plus buren jag var tvungen att köpa för att uppfylla SAS pedantiska burstorlekskrav.

Dyra lilla kreatur. Tur du är söt. Ibland.*

Jag har i alla fall redan snott en klösbrä... dörrmatta från trapphuset.

*Ja, det är Tussan på bilden.

Dagens original

På flyget mellan Oslo och Stockholm hamnade jag bredvid en udda och pratsam norrman som var på väg till Thailand.

Och han hade minst en målande ljudeffekt per mening.

Han var lastbilschaffis, sa han, och hade brutit foten (AAAJ) för inte så länge sedan då han skulle ut ur lastbilen och snubblade på något (WOOOH), varpå han gjorde en saltomortal och bröt foten (CRACK ). För några dagar sedan hade han opererats och fått två skruvar i foten (DRRRR).

Och nu var han så besviken över att dessa skruvar inte gett utslag i säkerhetskontrollen (PIIIIP NÄHÄ?) på flygplatsen.

Därefter började han prata om kryckorna han hade fått. Hur skulle han göra på den långa flygresan till Krabi? (SUCK) Han måste ju få igång blodcirkulationen i foten! Men vad skulle ske om han började trava runt med kryckor i planet och det blev turbulens (CRACK AAAJ)? Han får ju bara belasta foten med max tio kilo, och han väger ju hundratjugo! (DOH) Gäller försäkringen om han drar till Thailand nyopererad, förresten? (HMM) Och kan man gå med kryckor på sandstrand? (PSYYYYCHOOO)

Därefter frågade han vad jag jobbade med, och jag drog ett par byggvaruhusincidenter vilket föranledde karln att asgarva, rikigt jultomteskratt fast mer psykotiskt. Därefter skulle han placera sin cola i den utfällbara glashållaren, bara för att upptäcka att den nedre plattan saknades på hans säte och att hans skor nu var täckta av cola. "Dette sker bare meg, FADER OG!" (BAH)

Det är karma, sa jag. Ja, det är det nog, sa han.

Vilken rolig människa. Jag satt och skrattade så jag hade ont i magen hela resan. Övriga passagerare satt helt tysta och undrade förmodligen om det hade varit roligare med terrorister ombord.

På Arlanda bytte jag till inrikesflyget som skulle ta mig hem. Där hamnade jag bredvid en butter och bitter man som inte sa ett ord på hela resan utom när han såg resans mål från flygplansfönstret. "Jaha, och där ligger (hemstadens namn) och... BJUDER ut sig!"

Övriga passagerare inom hörhåll tittade skumt på honom. Så även jag.

KA270GTK

Jag vann denna i en säljtävling på jobbet. Nu jävlar ska jag slipa mitt skrivbord.

Inte för att det egentligen behövs, utan för att det är roligt.

Fick välja mellan ovan multislip och en sticksåg. Det sistnämnda hade nog resulterat i att jag sågat sönder skrivbordet istället. Och det är ju lite onödigt.

Tips från coachen!

I vad som kändes som timmar letade jag på köpcentret Oslo City efter en hårborste med naturhår, eller vad det heter. Butik efter butik svettades och trängdes jag igenom. Sminket rann och jag blev surare och surare och började så smått att hata mina medmänniskor efter att ha blivit påkörd av en barnvagn för tredje gången inom tio minuter.

Ingen hårborste hittade jag heller.

Grinigt stegade jag hemåt. Irriterat låste jag upp porten.

Men se! Vad låg på hatthyllan om inte skoborsten jag fick med mina stövlar när jag köpte dem?

En prima borste med naturhår!

Detta är så smart att jag nu känner mig tvungen att förmedla det här tipset till omvärlden! Dessutom är det strån på bägge sidor, så egentligen kan jag borsta håret med ena sidan och skorna med andra. Men det tror jag att jag skippar, faktiskt.

Sånt här gör mig så nöjd och glad.

Ex-gays?

Spionbloggen skriver om ex-gays.

"Ex-gays är den engelska termen för personer som tidigare varit homosexuella men som inte längre är det. [...] I Sverige är det som sagt tabu att ens uttala ordet. Etablissemanget med RFSL i spetsen gör gällande att ex-gays inte finns. I de sällsynta fall då ämnet tillåts att synas i media är det strikt förbjudet att uttala sig positivt eller ens neutralt om ex-gays."

Är homosexuella fanatiker? Använder sig homosexuella av härskartekniker?

Är det tabu med ex-gays?

Provocerande frågor och förbannat intressant frågeställning, men jag vet inte riktigt var jag står. Kan bero på tidigare nämnda hjärnhärdsmälta.

Men det är väl klart att ex-gays finns lika mycket som ex-straights i sådana fall? Låter som en ganska töntig fråga egentligen - någon kanske kan klargöra det här?

Vad tycker ni?

Nu ska jag ta en till ipren.

Blahaj

Nyss tillfrisknat någorlunda efter synnerligen irriterande förkylning.

Nyss kommit hem från jobbet.

Slut i hjärnan.

Därför blir inte det här inlägget roligare än så här.

Dolda kameran

Det finns ett ord som beskriver den här dagen. Ägd.

Jag är så ägd.

På väg till tunnelbanan tänkte jag att jag skulle köpa ett nytt månadskort väl framme på köpcentret. Vad är risken att åka fast på en resa, liksom? Det är ju aldrig några kontrollanter ändå!

Tjena. Vad tror ni hände? 900 spänn rakt åt helvete! Ägd!

På jobbet kom två kvinnor och ställde sig vid disken.

Dialog på svenska, för enkelhetens skull.

Kund1: Hej, vi ska hänga upp en tomte på balkongen!

Kund2: Det är faktiskt en jävla ful tomte. (Tar en pepparkaka.)

Kund1: Men sluta gnälla nu, vad har du emot den tomten egentligen? Och pepparkaka, bantar inte du?

Kund2: (Vänder sig till mig) Tycker du att jag behöver banta, kanske? Tycker du det? Att jag är tjock? Hon (pekar på den andra kvinnan) tycker det!

Jag: Eh, nej då, hehe. Hmm, ska ni hänga upp tomten på väggen eller på balkongräcket? Om ni ska hänga upp den på väggen så behöver ni till exempel nylonplu...

Kund2: Jag tycker fortfarande att det är en ful tomte! Kan vi inte skita i tomtarna?

Kund1: Men nu får du för helvete ge dig, du får ju henne (pekar på mig) att tro att vi är dumma i huvudet! Helvetes jävla gnäll hela dagen! Skit i tomtarna då! (Stormar iväg)

Kund2: MEN DU BEHÖVER INTE BLI SÅ SUR! VÄNTA!

Kvinnorna stormar iväg med en jävla fart. Kvar står jag och min kollega.

Jag: Vad fan var det där?

Kollegan: Säg det. Men det verkar som att tio års vänskap tog slut här idag på byggvaruhuset.

Jag: Herregud, norrmän.

Tror ni historien slutar där? Icke! Efter en kvart kom nämligen kvinnorna tillbaka. Åh, herregud, tänkte jag.

Kund1: Först och främst så vill vi be om ursäkt för tidigare.

Jag: Hmm, det gör ingenting. Ska vi leta upp de där pluggarna?

Kund2: Det behövs inte. Vi är faktiskt Dolda Kameran!

Jag: (Dör litegrann inombords) Eh..hehe..va fan?

Kund1: Ja, vi är utsända av byggvaruhuset att filma hur anställda reagerar på underliga kunder. (Pekar på en tredje kund som nu håller en liten kamera i handen. En kund som tidigare stått märkligt länge bakom spadstället och gömt sig.)

Jag: Hmm, okej, hoppas jag inte gjorde något fel då. (Blir omedelbart nervös.)

Kund2: Nej då, skriv på här bara att det är okej att vi visar ditt klipp på medarbetardagarna i januari.

Jag: Hmm, okej då. Ja, jag har faktiskt stött på långt underligare kunder än er!

Kund1: Jaså du.

Märkligt det här. Jag har misstänkt många gånger att jag varit utsatt för Dolda Kameran, men aldrig trott att det skulle hända på riktigt.*

Förbannat udda dag. Ägd.

*Som tur var filmade de i fler avdelningar.

Att tappa hakan

Mina vänner, jag har en brännskadad haka.

Hur gick det till? undrar ni.

Jo, det ska jag minsann förklara!

Det hela börjar med att man är hemma hos en indier som är medlem i samma turistrelaterade förening. Denne indier ska bjuda på mat. Maten involverar ris.

Givetvis vill man hjälpa till med maten. Medan vattnet kokar på spisen så frågar indiern om man kan räcka honom rödlöken. Sure thing, dude, säger man och sträcker sig efter löken.

Enda problemet är att man klantigt nog tappar lökhelvetet i det kokande vattnet så att det skvätter på hakan.

Den skållade hakan är ett faktum.

Diverse skrik senare står man inne på indierns dass och svär medan man försöker kyla ner hakan i en balja vatten, medan indiern står utanför och fnissande frågar om man är okej.

Dagen efter går man runt med vaselin på hakan, vilket föranleder ens sambor att skratta åt en och kalla en "svetthakan", "rödskägget" och andra tillmälen.

Nu vet ni.

Hur jag ska göra på jobbet imorgon vet jag inte, antingen sätta på ett plåster och låtsas som ingenting, alternativt säga att jag har drabbats av förkylningseksem och att det är våldsamt smittsamt och att hela ansiktets hud kommer att förvandlas till läder inom ett par dagar.

Det lutar åt det senare alternativet.

Voice-acting

Som tidigare nämnts, sysslar jag och min bror med diverse kreativa projekt. Fotoutställningen har vi emellertid lagt åt sidan så länge eftersom ingen av oss har en kamera. Hint till Jultomten!

Min bror - vi kan kalla honom Johan eftersom han heter så - har i dagarna flyttat till Stockholm för att praktisera på ett tv-produktionsbolag, och på fritiden fortsätta att utveckla sin spelsajtidé.

En spelsajt på svenska - den svenska spelsajtmarknaden är ännu outvecklad - med spelrecensioner, krönikor, intervjuer, reportage, v-logging och topplistor.

Enda problemet är att Johan hatar sin röst. Det är här jag kommer in med mina skills i voice-acting och diverse dialekter.

The Angry Female British Video Game Nerd.

De senaste dagarna har jag ägnat åt att - till mina sambors förtret - spela in diverse ljudklipp. Att konvertera skiten och lägga om ljudet i Adobe Premiere verkar dock föranleda vissa problem för min bror.

Johan säger:
ARGH
Johan säger:
nytt skitproblem, spelsekvenserna jag nyss spelade in ser ut som skit i premiere
Siquidem säger:
Jaså? Kan du inte använda stillbilder då?
Johan säger:
Då funkar inte dina fuck-reaktioner
Siquidem säger:
Fuck

Förkylt läge

Småförkyld har jag förvisso varit hela hösten. Hostat lite här, snorat lite där, och någon gång nyst i luren på en kund som bara ville veta om vi hade några väggventiler kvar.

I veckan slog förkylningen dock till med full kraft och övermannade mig brutalt på jobbet. Jag, den slagna hjältinnan, erkände mig besegrad och informerade min chef om att jag var döende och skulle åka hem. "Hmm", sa chefen, "du är ju bara lite förkyld."

Eftersom jag var för svag och hjärtat troligen skulle stanna vid minsta ansträngning, nöjde jag mig med att endast skela argt på honom.

Därefter åkte jag till legevakten, som är en slags privat vårdcentral - skit samma, vet inte riktigt hur det funkar i det här landet - och krävde aktiv dödshjälp.

Det fick jag inte. Jag fick paracetamol och ett stympat finger. "Bara ett litet stick", tjena. Jag hatar "bara små stick". Jävla sadister.

Efter denna eskapad åkte jag hem och skrev testamente och förvånades över hur mycket snor som får plats i näsan.

Och nu sitter jag och skriver ett fruktansvärt ovidkommande och självömkande inlägg - vilket leder mig till vad jag egentligen tänkte framföra:

Vad ska jag skriva om? Vad vill ni läsa om?

Förslag mottages tacksamt. Ni ser ju kalibern på detta inlägg.

Klart du kan!

2004 stals Skriet från Munch-museet i Oslo, något som orsakade stor skandal och kränkte hela den norska folksjälen.

Humorfestivalen Gullfisken visade 2007 ovan parodi på en reklamfilm av ett byggvaruhus, och det är bara så klockrent! Klart du kan! Haha!

Nu är det vinter

Plötsligt attackerades Oslo av snö och is. Kallt och halt är det.

Idag satte jag ihop en snöslunga som vi säljer för sexton tusen kronor. Det tog en jävla tid.

Enda problemet var att jag hade monterat röret åt fel håll. Hade man använt maskinen hade man således fått all jävla snö rakt i fejset. Det var en kund som påpekade det för mig när jag precis var färdig och stod och beundrade mitt verk.

Glädjedödare. Sket i att montera om den. Tar det imorgon.

Sedan sålde jag en slagborr utan att kontrollera att slagborren verkligen låg i kartongen. Det gjorde den inte, det var utställningsmodellen. Kunden kom tillbaka och dissade mig. Bah.

Ja, roligare än så blev inte den här dagen. Och så är jag förkyld också.