Rikedom

Så här rik kände jag mig när jag och en killkompis reste till Laos och tog ut ungefär fem hundra kronor från byn Vang Viengs enda bank.

Hotellet hade dessutom ett flashigt överkast, som jag kände mig tvungen att pryda med sedlar.

I-landsproblem

Bröst är roliga, det är vi väl alla överens om. Dock är det mindre roligt när man klär av sig på kvällen och upptäcker att man har halva matlådan i behån, och man därmed inser varför det har kliat utav bara helvete mellan tuttarna hela dagen. Note to self: sluta ha urringat.

Hittills har jag hittat följande pinaler i min behå:

Gem
En bit potatis
Popcorn
Solrosfrön
Ett litet batteri
En hundralapp (lade dit den själv, så det räknas i och för sig inte.)
Smulor av olika slag
Fefferoni
Pappersbitar från en hålslagare
Ett örhänge (inte mitt, har fortfarande ingen aning om hur det gick till.)
Vindruva
Eltejpsrulle med en halv centimeter tejp kvar
Apelsinklyfta
Fusklapp (lade dit den och glömde sedan bort att använda den.)
Chips
Femtioöring

Har ni några teorier om hur saker kan hamna på nämnda plats utan att man märker det, så lyssnar jag. Just nu känns varje kväll lite som julafton, eftersom jag inte vet vad som döljs i behåns dunkla vrår.

Nej, nu går jag och lägger mig. Vem vet vad jag hittar ikväll? En teleporter vore inte helt fel.

Vad hade hänt...

... om det en gång per år skulle finnas en dag då man finge göra precis vad som helst, utan några som helst regler*? Varken ekonomiska, sociala, ideologiska, religiösa, sexuella, moraliska eller andra typer av impulskontrollerade spärrar?

Hade man strippat i kyrkan och smetat in biblar med glass? Skällt ut sin chef och sedan hällt kaffe på hans skor? Talat om för någon att man är kär? Kapat ett flygplan? Stulit från de rika och gett till de fattiga? Eller till sig själv? Tagit över världen med en armé av grankottar?

Hade en normalt sett sansad person flippat ur helt - medan en till vardags relativt frigjord människa inte förändrats mycket alls?

Ack, dessa livets svåra frågor!

*Mannen på bilden ovan har absolut ingenting med texten att göra. Hans uppfattning av crazy stuff verkar dock vara att tälta på en för ändamålet synnerligen värdelös strand, för att sedan fotografera sig själv med något rökbart i munnen och tänka: "Höhö, vad utflippad jag är, frugan skulle bara veta!".

Känner ni mannen på bilden så behöver ni ju inte berätta för honom att jag snott den.

Ack, så väl jag känner igen mig

I veckor går jag och snörvlar. Grinar. Gnäller. Tycker synd om mig själv och förväntar mig att min omgivning ska göra detsamma. Svarar: "Icke, det är ju så dyrt att gå till vårdcentralen! Hundrafemtio spänn ska de ha för att ens träffa en patient, de giriga jävlarna! Satans konspiration!" på frågan - eller snarare uppmaningen - att jag nog borde uppsöka läkare för min - enligt mig - elakartade, med största sannolikhet livshotande snuva.

Så, i tron på att jag är fiffig nog att genomskåda vårdcentralen och dess pengasmidande ränker, blir jag istället stamkund på Apoteket, och jag fnissar torrt och överlägset när jag kommer hem och radar upp nässpray, hostmedicin och värktabletter på köksbordet. Till det sammanlagda värdet av hundrafemtio kronor.

Jag känner mig enormt smart. Skrockar belåtet.

Tills jag två veckor senare inser att snuvhelvetet inte verkar gå över och att jag kanske skulle ha gått till vårdcentralen direkt.

Det värsta är att jag aldrig lär mig.

You are now chatting with God...

Gud är uppenbarligen smått efterbliven. Vill du ändå reda ut ett och annat? Klicka här!

Me:
What's the purpose of life?
God:
To do God's work.
Me:
Please define "God's work"!
God:
Thank you for your request. Have faith in Jesus Christ and you shall be saved.
Me:
No offense mr. God, but are you stoned?
God:
Are you serious? I think there might be a few exception.
Me:
You're definitely stoned, you can't even spell!
God:
Thanks for telling me that I am stoned me can not even spell.
Me:
Oh my God! Oh wait, that's you!
God:
Where did you get your God? Yeah that's right. I'm waiting. I'm glad we have that all cleared up.
Me:
Oh fuck it, you stoner.

Sommar i Sverige

Älskade Sverige! Vad vore livet utan gammal hederlig svensk sommar?

Sommar. Sol och bad och varma sommarnätter, midsommarfirande med salt sill och nubbe och långa strandpromenader i gassande sol där svensken förväntas utgöra en vacker och vältränad silhuett mot den blå horisonten. Välkommen till den svenska sommaren!

På midsommarafton förväntas herrarna skutta runt i hemsydda, pittoreska folkdräkter med knätofs. Om de dessutom kan spela fiol och dragspel och samtidigt se finurliga ut kommer traktens damer att kasta långa blickar på dem. Dessa damer förväntas också bära folkdräkt. Helst ska de också sälja hembakt kaffebröd och med klämkäck uppfordrande röst uppmana till allmän ringdans. De yngre kvinnorna bör ha vita, skira sommarklänningar att graciöst vandra omkring i. En blomsterkrans att ha i håret hör också sommaren till. Ingen bryr sig om pollenallergiker, alla ska ha blommor i håret, annars j-vlar.

Detta fina, svenska sommarnöje brukar traditionsenligt få en stämningsfull avslutning i rabatter och annat, och skänka mången svensk en hederlig, skandinavisk bakfylla. Ty vad vore en svensk sommarfest utan sprit? Utan sprit skulle svensken aldrig orka sitta fyra timmar bredvid sin granne Olle som skryter om sin nya Opel Vectra.

Ett annat svenskt sommarnöje är att vandra genom kvällssolen till romantiska utedanser på björkbeklädda fäbodar. Här brukar herrar och damer dansa foxtrot, vals, bugg och, för att ge luften litet laddning, den exotiska salsa herrarna och damerna lärt sig på Mallorca 1991.

Med tanke på hur lång tid av året vårt land är täckt av snö och is, hojtar svensken: "Det är synd och skam att inte njuta av det vackra sommarvädret!", och kastar sig i bilen för att ta sig till närmaste lilla insjö eller strandremsa. Detta resulterar i timslånga bilköer och gnälliga barn som i sin iver vill blåsa upp luftmadrassen redan i baksätet.

Väl på stranden hoppar barnen i vattnet, tjoar, skär sig nästan genast på en vass sten och gallskriker i trekvart. Modern, som i sin sommarglada strandförväntan släpat med sig kex, bullar, saft, smörgåsar, varm choklad, varmkorv, potatis, knäckebröd, bearnaisesås, nubbe, salta pinnar, extralimpor och två smörpaket, dukar upp det lätta sommarfikat på det sommarfina, hopfällbara plastbord familjen för ändamålet inhandlat på Jysk Bäddlager för 149,50: -.

Fadern står och inandas stämningen. Iförd sina åtta år gamla badbyxor med Kalle Anka på, står han med händerna i sidorna och betraktar de unga, friska och starka människorna som passerar honom. Det vill säga de kvinnliga unga, friska och starka människorna. Modern blänger på honom och fadern resignerar och fäller upp Aftonbladets sportbilaga istället.

Barnen kommer dyblöta och hungriga och skvätter sand i maten. Modern blir arg och håller ett tal om god vandel och samhällets stöttepelare, och fadern rycker på axlarna och tar det hela med ro tills han druckit sin nubbe och fått halsen full med sand. Om fadern kunde tala skulle de små ligisterna fått höra ett sanningens ord, men nu får han nöja sig med att blänga elakt. Barnen skrattar och pekar på sin far som ser så rolig ut där han hostar i solstolen.

Förutseende som modern är har hon packat ned strandtennisracket och boll, vilka barnen redan efter fyra minuter kasserat och kastat bollen i huvudet på en sovande pensionär vid namn Kurt.

Kurt är nu med raska steg på väg mot målsman för att kräva ersättning för sveda och värk. Fadern bleknar inför den våldsbenägne pensionären och ger honom två smörgåsar, resten av nubben och sportbilagan. Sedan kastar fadern in strandbord, mat och familj i bilen för att befinna sig på säkert avstånd då instabile Kurt sätter tänderna i sandsmörgåsarna.

Egentligen är nog svensken som mest nöjd när sommaren är över. Det är när kommentarer som "det var ju skönt i värmen, då återstår bara mörker" och "jaha, då hade vi sju månaders vinter framför oss", yttras i möten mellan svenskar man vet att dessa innerst inne är överlyckliga över att inte längre behöva exponera sitt bleka, gropiga yttre på offentlig plats.

Vi svenskar kan nu dölja oss själva i de säckiga träningsoveraller vi brukar ha, och återgå till det trygga, monotona och härliga svenssonlivet.

Vad det är underbart att bo i Sverige!

ÄNTLIGEN!

Nu är det alldeles snart dags för årets största händelse!

Slå på tv:n, fellow schlagerbögar och -flator - nu är det Eurovision!

Otack är världens lön

När man jobbar i en bredbandssupport stöter man som tidigare nämnt på diverse underliga kunder. Ensamma tanter som egentligen borde ha ringt jourhavande kompis, gubbar som vill att man läser upp handlingen i kvällens erotiska pay-per-viewfilm och sedan flåsar ytterst suspekt i luren, fjortiskillar som klagar på att Counterstrike laggar, och så vidare.

De första tio samtalen brukar man vara glad och trevlig. De nästa tio blir man lite mer kort i tonen. Efter den trettionde idioten blir man grinig. Därefter vansinnig. Vill slita sitt hår. Kasta kaffekoppen i golvet. Äta upp sitt tangentbord. Hänga sig i persiennsnöret.

Det är då man börjar busringa för att lätta upp stämningen. Följande är ett autentiskt exempel.

Jag: Hej, har jag kommit till isbrytaren Ymer? Var är ni för tillfället?
Ymer: Ja, detta är Ymer. Vi är vid Norges kust just nu. Vad gäller saken?
J: Vet du varför norrmännen slänger mobilen i sjön?
Y: Va?
J: Vet du varför norrmännen slänger mobilen i sjön?
Y: Eh, nej?
J: De har SIM-kort! Fattar du, SIM-kort!
Y: [Lång tystnad] ...Jaha...?
J: Nu kanske du undrar varför jag ringer er ute på havet och drar en rolig historia?
Y: ...Hmm... ja..?
J: Det var tänkt som en ISBRYTARE! Haha!
Y: [Väldigt lång tystnad] *Klick*

Man tycker ju att de borde uppskatta ett skämt eller två, så tråkigt som det lär vara att vara ute och bryta is i flera veckor.

Somliga har ingen humor.

I huvudet just nu

Fan, vad kallt det är ute fast solen skiner. Man kan ju inte ha mössa på sig i maj, heller.

Är hungrig. Måste äta något. Vet inte vad. Jobbigt. Orkar inte laga något. Pärsk.

Känner mig uttråkad. Vill ha lite action! Varför ringer Jehovas Vittnen bara på när jag är stressad och grinig? Har de någon slags radar för det?

Varför ringer Radiotjänst mig en gång om dagen på mobilen? Har inte orkat jiddra med dem. Närsta gång de ringer ska jag säga att jag inte har en TV; rösterna i mitt huvud underhåller mig gott nog.

Det kliar på näsan.

Någon har hängt en gammal och smutsig ICA-påse på mitt cykelstyre. Är det grannen som försöker psyka mig? Vad menar han i sådana fall?

Jag har katthår i tandborsten. Fräscht.

Varför är det bara skit på TV? Och en ännu bättre fråga - varför bryr jag mig om TV-tablån på en fredagkväll? Jag börjar bli gammal. Kanske skulle börja sticka och samla på porslinskrokodiler.

Jag är sugen på fefferoni. Har dock slut på fefferoni. Skit också.

Vilket klipp!

Det är nästan så att jag funderar på att byta namn.

Ett mysterium mindre!

Tack Andreas! Nu kan jag sova på nätterna igen, efter många års grubblande! Gud vare tack och lov!

Vad är Internet?

En gång för länge sedan arbetade jag som tidigare nämnt i supporten hos en av Sveriges största leverantörer av digital-tv, ip-telefoni och bredband. Ett arbete där tålamod ibland var av större vikt än tekniskt kunnande.

Jag låter följande exempel tala för sig självt.

-Internet är helt trasigt! säger tanten i luren uppgivet. Ingenting fungerar som ni sa att det skulle, och jag vill ha pengarna tillbaka!

- Jaså, säger jag. Vad är det som händer då? Vad får du för felmeddelande?

-Vadå felmeddelande?, säger tanten frågande.

Jag suckar och inser att jag har att göra med en sån kund som troligtvis har problem att få kaffebryggaren att fungera. Varje morgon. Jag bestämmer mig för en annan attack.

-Hur lyser modemet?

-Va? Jag är inte så hemma på datorer, så prata inte fackspråk är du snäll.

Jag trummar uppgivet på arbetsbordet. Kollegan bredvid mig tittar irriterat på mig. Han har troligen en efterbliven kund han också. Det faktum att lunchrasten nalkas tröstar mig åtminstone, så jag anammar all min serviceanda och försöker på nytt:

-Du vet den där apparaten som du fick hemskickad när du beställde bredband från oss? Hur lyser den?

-Det är en massa lampor... Jag är inte så teknisk... Men det lyser som vanligt! Jag beställde ju det här från er för ett halvår sen och det har aldrig fungerat! Jag betalar massor av pengar till er varenda månad! Och jag kommer fortfarande inte ut på Internet!

-Men vilka lampor lyser på modemet?

-Ja... den gröna.. tror jag.. och de andra.. jag ser så dåligt.. jag är ju ändå åttiotvå år gammal... jag ska hämta mina glasögon...

TIO MINUTER SENARE

-Det står "frekvens" här... och FM... och AM...

Jag slår huvudet emot bordet på min arbetsstation i vånda. Tanten har uppenbarligen blandat ihop modemet med radioapparaten. Herregud! Varför just jag?

Jag gestukulerar vilt åt mina kollegor att lyssna, och sätter på högtalartelefonen. De närmar sig; medlidande - väl medvetna om den ångest som supportjobbet då och då medför.

-Men vad händer när du går in på Internet? frågar jag den förvirrade pensionären.

-Vadå? Hur gör jag det?

Grina. Min lunch kommer att få vänta på mig minst en timme till.

-Om vi säger så här, säger jag med min mjukaste stämma och försöker låta som att jag inte vill strypa kunden långsamt med nätverkssladden. Ser du ett blått E på skrivbordet?

-Jag ser massor av saker här, förstår du, lilla vän, säger kunden från helvetet och blir tyst ett tag.

Uppenbarligen letar hon för fullt, men jag blir misstänksam då jag hör att det prasslar oavbrutet.

-Ehm, hittar du Explorer? säger jag med ångest i rösten.

Jag vill ha min lunch IDAG!

-Nej, jag hittar min avlidne mans affärspapper... och gamla fotografier... och min mammas gamla recept...

Doh. Omedelbart undrar jag vad jag möjligtvis kan ha gjort i tidigare liv för att förtjäna att möta sådan enorm dumhet.

-Jag menade på datorn! Hittar du Explorer på datorn?!

Det blir tyst i luren. Ragatan slutar prassla bland papperen.

-En dator? Vad ska en gammal tant som jag med en sån till? Jag sa ju att jag inte är så teknisk av mig, jag vill bara komma ut på Internet! Jag bor ju i ett av er anslutet hus, jag ska inte behöva ha en dator!

Vid det här laget håller de ansamlade kollegorna i mitt arbetslag på att vika sig av skratt. Jag förbannar mitt öde och säger trött:

-Okej. Vi gör så här - jag säger upp din bredbandstjänst tills dess du skaffat dig en dator, samt lärt dig skillnaden mellan ett modem och en radioapparat.

Som väntat - skräcködlan i andra änden börjar genast svära över hur lite servicekänsla vi visar en gammal, långsamt döende kvinna som har rätt att komma ut på Internet utan de extrakostnader som en dator innebär.

Jag lägger på när hon kallat mig för rutten amöba. Som om hon visat någon slags respekt för att det är lunchdags.

Men vi skulle ju ligga med varann!*

Det var väl värst vilket övergripande intresse ni har för sex enligt undersökningen här ovan! Åtta röster rörande nyss nämnda ämne och två på müsli, varvid Gud och verben får leva med en röst var.

Ja, jag är ju givetvis inte den som är den - liberal som jag är har jag till och med letat upp en film** som eventuellt skulle kunna falla er åtta perverterade människor i smaken.

De enda utsvävningar man ska hålla sig till är etymologiska sådana; inget fifflande innan äktenskapet här inte***! Gud lär dessutom inte vara vänligt inställd till den fallna själ vid Himlaporten som sedermera visar sig ha hemfallit åt sådana aktiviteter. Inte när han upptäcker att han bara fått en röst av er förtappade typer.

*Ni har väl sett Bert-filmen?
**Nej, inte min favoritgenre.
***Hmm.

B-day

22:49 ikväll fyller jag tjugofem år.

Jag önskar mig en teleporter, en tidsmaskin, ett toppjobb, en rymdresa, en babelfish i örat samt en kram. Eller flera.

Varför...

..kan jag inte titta på Spårlöst på TV4 och liknande program utan att böla som en sentimental lipsill med PMS?

Det är inte direkt några stilla tårar som dämpat rinner heller, kan jag informera om. Det är storlipande, vrålbölande, hyperhulkande, störtskvalande, mascararinnande ylande jag menar. Och alltid lyckas det ringa någon tajmingprofessor mitt i dylika program, varpå jag måste försöka maskera mitt snyftande medelst ganska genomskinliga hostningar och långa, omotiverade pauser.

Jag misstänker att folk som talat med mig - medan jag ser på ovan nämnda program - tror att jag är en mycket labil människa.

Stolpskott

Hoppas den virtuella strippstången till Wii kommer att säljas tillsammans med virtuell rullstol och dito mitella.

De måste ju tänka på målgruppen som snubblar över sin egen skugga också.

Ägaren* till bilen till bilden verkar för övrigt ha missuppfattat hela idén med pole dancing.

*Det var inte jag.

Kom igen, det är ju en klockren ordvits!

Tänk på vilodagen, så att du helgar den

Denna fantastiskt vackra söndag skall jag härmed inleda med att titta på så kallad humanistporr, det vill säga det ypperliga programmet Svenska dialektmysterier. Avsnitten i fråga har jag med berått mod stulit på Internet, men detta tilltag kommer med största sannolikhet inte att föra mig till helvetets sjunde krets. Hoppas jag.

Min kriminalitet verkar däremot straffa sig med en gång istället, eftersom jag i skrivande stund inser att det var idag jag skulle tvätta fönstren, diska, dammsuga, plantera om blommor och annat husmorsgöra.

Undrar om det egentligen är så farligt där nere i sjunde kretsen.

Risig rökridå

Imorse vaknade jag av fåglars kvitter, solens strålar och någons gräsklipparjävel. Tänkte först gå och klippa till den gräslige jäveln, men avstod. Borde egentligen ha avstått från det platta skämtet i föregående mening också, men det hann jag inte. Detta är ju löpande text. Nej, det var långsökt.

Åter till saken.

För en stund sedan höll jag i godan ro på att komponera och tillreda en alldeles förträfflig måltid bestående av torsk, citron- och vitlökssauterad sparris med hollandaisesås och ris, när jag kände att det luktade udda. Nästan bränt.

Först tänkte jag att grannen - för att jävlas - grillade bildäck på balkongen som ett led i vad jag för enkelhetens skull hädanefter kommer att hänvisa till såsom tvättstugekonspirationen. Jag hade precis stuckit huvudet mellan gardinerna för att misstänksamt spana ut över innergården, när jag insåg att kraftig rökutveckling höll på att övermanna min andningsapparat.

Hostande och hulkande - inte helt olikt min katt- hann jag precis hälla vatten i riskastrullen innan hela härket fattade eld och sprängdes. Eller något åt det hållet. Ska det vara dramatik ska man ju fläska på ordentligt!

Så nu sitter jag här med en förträfflig lunch. Utan ris. I ett kök med en dimma likvärdig dess dito i Lützen 1632.

Dagens insikt: Ska man koka ris ska man helst tillsätta vatten.

Vilken spänning, sa elektrikern

I förmiddags, när jag precis somnat in, blev jag - med enerverande många signaler - väckt av min bror. Detta som tack för att jag ringde och berättade mindre roliga historier för honom klockan tio över sex tidigare idag, vilket nu han ville återgälda genom att i detalj förklara hur han på fyrtio timmar kommit till level åttiotre i Final Fantasy VIII.

Sur och grinig som en kyrkovaktmästare som upptäckt att vandaler vält en gravsten över hans nyplanterade penséer; stegade jag med ond bråd död i sinnet och likstelhet i lederna in i köket och överbevattnade smörgåskrassen i rena antipatin mot växtlighet i allmänhet, och mänsklighet i synnerhet.

Efter att ha inmundigat frukost och försökt utföra hjärt- och lungräddning på krassen, cyklade jag på ranglig velociped hem till brodern i fråga. Och här sitter jag nu och gör absolut ingenting, komplett med dreglande katt i knä. Det ser ut som om en viking ömsom spytt, ömsom trimmat näshåret över mina byxben.

Nog om min spännande fredag. Vad gör ni?

Jaha

Precis när jag bestämt mig för att i brist på sömnighet klä på mig och gå ut och göra något vettigt istället, så var det kört. Attackerad av plötslig trötthet.

Så då går jag väl och lägger mig igen.

Jag känner mig motarbetad.

Upp och hoppa

Tänkte bara meddela att klockan är tio över sex på morgonen och att jag är irriterande klarvaken.

Undrar vem jag kan ringa och väcka?

Får inte jag sova ska ingen annan få göra det heller.

GRILLA?! JAG TÄNKTE VI KUNDE GRILLA?!

Nu är det snart premiär för årets första grillning. Jag har varit ambitiös och till ändamålet marinerat kyckling, lök, tomat och zucchini. Funderade på att grilla några vittnen också, men det är nog bäst att hålla en låg profil tills vidare - vill inte hamna i delo med rättvisan en sådan vacker dag som denna.

För övrigt misstänker jag att mina grannar är ute efter mig. En tvättstugevendetta! Det är nämligen inte första gången jag upptäcker att filtret i husets gemensamma torktumlare är hårigare än ryggen på en rysk kulstöterska. Räknar mina grannar med att jag inte skall upptäcka detta och därmed sätta eld på tvätten? Majbrasan var faktiskt igår, era kretiner!

Kanske är det en subtil hämnd för dörrmattan jag stal. Jag vet inte. Men jag håller ögonen öppna.