Om en halvtimme är det möte med döden. Inte för mig, men för Poirot.
Jag har bullat upp med apelsiner, om man nu kan bulla upp med apelsiner.
Har jag läst boken? Troligen. Kommer jag att komma ihåg den när jag ser filmen? Troligen. Kommer jag att anklaga rätt mördare? Det får vi se. Men troligen inte.
I Belgien köpte jag en halvmeterstapel av Poirotböcker i pocketversion för en euro styck. Att läsa dem på franska var dubbelt så roligt, plus det faktum att det tog längre tid att förstå vilken bok jag egentligen läste.
Att ha så dåligt minne som jag verkar ha är ju positivt i det här avseendet, jag behöver ju bara vänta ett par år så har jag glömt allt. Hur ska det gå när jag blir gammal egentligen?
UPDATE:
Jädrar i min lilla låda, vilken stark filmatisering! Vilken plan! Vilka masterminds! Hon levde när hon dog! Ganska normalt beteende egentligen, men det är inte så jag menar! Ja, jädrar, så smart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar