ЦЕ НАЙКРАЩІЙ ДЕНЬ У МОЄМУ ЖИТТІ

...eller för att uttrycka sig på bönders vis:

Nedräkningen fortsätter

Nu är det bara åtta dagar kvar innan jag står på ukrainsk jord! 

De senaste dagarna så har jag (förutom att idiotfira 17 maj likt en fanatisk norrman - eller snarare en smått udda, "jag-har-organiserat-ett-program-i-förväg-så-vi-kan-fånga-norska-folksjälen-och-självklart-tar-jag-med-kameran"-människa) fullt fokuserat på att lära mig allt, och lite till, om Ukraina.

Jag räknar med att jag nu lärt in cirka 0,01% av det som verkligen finns att veta, men cirka 87% mer än de andra som kommer att följa på på denna affärsresa. 

Mina vänner, jag går givetvis all in! Och hoppas att jag hittar någon av dessa 249 människor som orkar umgås med mig under resans gång. 

Ukraina, alltså. Jävlar i min lilla låda, vad jag ser fram emot det här!

Lycka

...är att medelst svordomar kliva upp okristlig tid på morgonen, koka kaffe, grina; klaga på livet, universum och allting - och inse att man börjar klockan tolv!

Tussan håller fullständigt med. Tror jag. Eller så är hon mest glad över att 1/3 av kollektivet är i Sverige, så att hon kan ockupera dennes säng.

YES!!

För ett år sedan var jag på s.k. forhandlertur till Wroclaw, Polen, med en verktygsleverantör. På Gardermoen flygplats insåg jag dock att mina medresenärer var en grupp på 246 gubbar och 4 kvinnor, varav en administrationsmänniska, två medföljande hustrur samt jag.

Vilken resa. 

Jag inledde strategiskt med att bli förbannad när jag efter femtionde gången fick frågan om vem jag var gift med. "Jag har FANIMEJ slitit ett år i blod, svett och tårar för att veta lika bra som du att det inte är dekompressionsventil på den motorsågen, och att det är en bumperlinkkedja och inte guard link!!!", vrålade jag och slog näven i bordet (bokstavligen!), och sen antar jag att ryktet spred sig, för det var sista gången jag hörde någonting om varför jag var med på resan.

Och då blev allting givetvis mycket, mycket roligare. Att stå i en konferenssal med verktygsnyheter och 246 entusiaster som diskuterar hansenkopplingar och battericeller, det är grejer det. Otroligt roligt. 

Söps till, gjorde det också. "Ska du med upp på rummet efteråt? Min fru behöver inte veta!". Herregud. Vuxna karln.

Och nu är det dags igen. Och jag får åka! Denna gång blir det Kiev, Ukraina, vilket är så fantastiskt, underbart, överdådigt roligt att jag ägnat hela dagen åt att lära mig ukrainska fraser*.

Faktiskt har jag slitit hela året för att få åka. Jag har till och med specialiserat mig på bits**. Alltså verkligen specialiserat mig. Jag har irriterat mina kollegor med diverse fakta! Historia! Om varför Roberton egentligen borde ha varit världsledande, men att Henry Phillips hann före eftersom Robertson inte vågade sälja patentet! Att Bryce Fasteners gör Key-Lox, som man kan specialbeställa och vara den enda med rätt bits, eftersom det finns 16 miljoner andra möjliga kombinationer! Jag har mailat leverantörer och efterfrågat litteratur i ämnet! Jag drömmer om bits på nätterna! Jag har cirka hundra länkar under Favoriter på jobbdatorn! Jag har helt enkelt tjatat sönder saken!

Detta har lett till att jag blivit månadens anställd, vunnit diverse interna tävlingar, och nu är jag framme vid mitt mål.

Kära vänner, jag åker till Ukraina om två och en halv vecka!

Vem hade kunnat tro att Språkoraklet (bra ord, Svedin!) skulle snöa in på sånt här? Bits och resor, vad mer kan man begära här i livet?

*Radi boga ostanovi taksi. Mne nado poblevat i potom my poedem dalshe! (Stanna för helvete denna taxi. Jag måste kräkas innan vi fortsätter!)

Ja hochu kupit tualetnuu bumagu tolko bistro. (Jag skulle mycket hastigt vilja köpa en rulle toalettpapper.)

**Ja, något måste man ju specialisera sig i. Och JÄVLAR, vad intressant det visade sig vara! En hel vetenskap! Ja, herregud OMG BA LOL vad intressant.

14 år!

Nej, men 23:49 blir jag tjugosju.

Inte för att jag räknar eller så.

"WHISKY?!"

WTF, Poirot FTW.

Haha, igen.

Ser på Poirot

Men WTF? 

Haha.