Som jag har grubblat!

Igår kväll dryftade jag och en kompis varför det egentligen heter fransk träskruv.

Ja, eller jag dryftade och ondgjorde mig över att min annars oumbärliga etymologiska ordbok inte innehöll träskruv, fransk. Detta medan han mastergooglade.

Tydligen heter det så för att man behöver en skiftnyckel för att dra åt dem.

En wrench. 

Och en wrench screw har alltså folketymologiskt misstagits för - precis - French screw.

Jämför skärkötteri/charkuteri eller att lägga rabarber/embargo på något.

För övrigt heter skiftnyckel svensknøgle på danska, engelsk nyckel på tyska, spanska, italienska och franska, fransk nyckel på polska samt Bahco på holländska.

Ett solklart missförstått låneord!

En vaken hjärna undrar då genast varför hur i all världen skiftnyckeln kan vara så schizo?

Jo - engelsmannen uppfann skiftnyckeln, svensken tog patent på den och Bahco har lyckats så bra i sin marknadsföring i Nederländerna att namnet Bahco blivit synonymt med produkten. Som O'boy och chokladmjölk, exempelvis.

Men fransmannen har tydligen inget med något av ovanstående att göra. Varken med skiftnyckeln eller träskruven! 

Detta är så otroligt intressant att jag ägnade en timme på jobbet åt att skriva ut och sammanställa ett kompendium i ämnet åt mina kollegor. Därefter skrev jag "för allmän kännedom, viktigt" på förstasidan. 

Nu till saken! Jag behöver era vakna hjärnor! Aidez-moi!

Vad heter fransk träskruv på franska?

Min sömnkvalitet ligger i era händer!

Håhå-jaja

Mål- och utvecklingssamtal idag. Jag älskar sånt.

Jag inleder med att jag "för att kunna uttrycka mig så klart som möjligt vill ta det här samtalet på mitt eget språk."

Sedan sätter Demagogdjävulen igång och går bärsärk! Äntligen prata svenska! 

Nu har jag förhandlat mig till att få jobba en vecka eller så ute på trälasten också, eftersom "en dylik erfarenhet skulle harmonisera med och stärka min nuvarande arbetsroll."

Skitcoolt med trälast! Fetnjut! Det kan dessutom behövas lite kvinnlig fägring därute - manschauvinismens sista instans på det här varuhuset.

Ett bra möte. Jag trivs på mitt jobb!

Iväg och jobba

Drygt att jobba sent.

Ska ringa runt till olika leverantörer och försöka få tag på en grej man slår ner i marken för att låsa en grind. Lovat en kund att ordna en sådan.

Tyckte så synd om kunden när han berättade att han måste gå ut flera gånger om dagen för att stänga grinden. Han var verkligen helt besatt av den där grinden, alltså. Tvångstankar. Hoppas jag får tag i den där mojängen.

Jaha. Sluta slöa och börja röra på fläsket mot tunnelbanan, var det.

Say what?!

Efter allmänt runtrantande i ringen, frågade jag en random norrman efter vägen till närmaste trikkstopp. Spårvagnhållplats, alltså. Skavsår är hardcore. Eller gnagsår som det heter på norska.

Norrmannen upplyste mig om att hållplatsen inte alls var långt borta. Bara tre eller fyra kvartal bort.

Förvirrad tackade jag för hjälpen och började ifrågasätta norrmännens hurtfriska "ut på tur - aldrig sur"-mentalitet. Nog för att de är klämkäcka och promenadkåta* - men en hållplats tre eller fyra KVARTAL bort?! Ska man behöva gå ett ÅR för att komma till en hållplats?! 

Sedan insåg jag ju att kvarter heter kvartal på norska.

Så blir det med vätskebrist. Eller allmän förvirring.

*Tack J för detta eminenta ord.

Ledig måndag!

I Oslo lyser solen och skänker gemene man hopp om livet, i det att han inandas luft full av livsglädje och pollen. Halleluja!

Under lördagen och söndagen hängde jag i Vigelandsparken, spanade in de många ambassaderna i området, fipplade runt Frogner, klättrade lite här och var i Akershus fästning, härjade på Grünerlökka, jiddrade på Majorstuen, hamnade i Sognsvann av misstag samt bevistade Elektrofilmässan.

Sjukt coola grejer på den mässan, alltså. Blev dessvärre lite hagalen och fick släpas hem. Nästan, i alla fall.

Nu har jag skavsår och viss vätskebrist. Varför ska jag alltid kamikazeturista? Jag bor ju i Oslo! Sluta härja, för bövelen.

Ikväll blir det sojakorv och Inför Eurovision med min polarinna L aka Ikeadamen.

Vad göra tills dess? Borde laga skrotet jag bogserade hem. Men jag får inte upp den jävla slagborren utan bits. Borde tvätta också, men har inget tvättmedel. Borde gå och köpa tvättmedel, men jag har skavsår. Oj, vad tråkigt.

Massiv sightseeing!

Eller åtminstone sightseeing.

Eller åtminstone trava in på elektronikmässan på Spektrum!

Fortfarande en släng av feber, jobbigt.

Dagens hemsläpade skrot

Medan jag stod och jiddrade med Boschleverantören om vem som myntat SDS och om det stod för Special Direct System eller Slotted Detent Shank, fick jag inte mindre än fyra Black & Decker-reklamationer. Det flinade Boschmannen åt. De är roliga, de där leverantörerna. 

Slagborr, skruvdragare, handöverfräs samt häcksax.

Vad gäller Black & Decker så ska vi bara ge kunden en ny vara eller pengarna tillbaka vid reklamation. 

Den defekta varan kastas. Trodde ni, ja!

Åtminstone tre av oss på järnvaruavdelningen dividerar om vem ska få hem varorna och reparera dem. Oftast är ju slipmaskinen helt död eftersom kunden slipat gips, eller så har kunden uppenbarligen slängt borrmaskinen från en byggnadsställning. Men ibland är det grejer som går att laga med lite lödning. Eller fel som helt enkelt går att leva med.

Handöverfräsen lät som att den skulle explodera, och sen startade den inte alls. Dessutom har jag aldrig använt en handöverfräs, och brukar inte heller fräsa ut ramar och sånt. Och häcksax har jag begränsat bruk för i en lägenhet. Tror inte kommunen uppskattar att jag går runt och ansar häcken i kvarteret. Hahahaha. 

Slagborr. Fungerar bara i revers. Startar inte alls medsols. Kanske kan skruva upp den och fixa. Eller lokalisera felet. Eller mest troligt bara se hur den ser ut på insidan.

Skruvdragare. Kunden ville reklamera den eftersom den startat sig av sig själv och fick honom att tro att han hade inbrottstjuvar i källaren. Troligen något som kommit i kläm nånstans, för när jag pressar samman plastskalet längst ned så startar den. Om inte annat så lägger den av när jag dunkar den i golvet. Fasen, vad bra. Behöver en skruvdragare när jag ska öppna andra verktyg.

Detta är en del av min verktygslåda hittills. Har aldrig ägt ett verktyg i hela mitt liv förrän nu. Jag är i färd med att bli en händig kvinna och har börjat fundera på att bygga lättvägg i vardagsrummet istället för att ha ett fult orange tyg uppspänt medelst dyckert på gipsvägg. Hmm. Man lär sig.

Har inga bits. Fan också. Tänkte inte på det. Har ju bara stjärn- och flatmejsel. Letar efter sexkantnycklarna i en kvart. Finner dem i badrumsskåpet. Mycket otippat.

Tussan kommer och lägger sig i. Folk frågar varför jag har en dörrmatta under fönsterkarmen. Brukar svara att jag är superhjälte på natten och behöver torka av diverse substanser från skorna. Ingen tror mig. 

Därefter visar Tussan sin mest fotogeniska sida. Vad var baktanken med det där? Låt mig jobba ifred och ge f-n i att skjuta iväg skruvar! Katthärke!

Inser att jag inte får ett skit gjort med sexkantnycklarna för att det är sjukt drygt att använda dem i detta ändåmål. Får återkomma med rapport om reparationerna.

Tussan vill döda mig med blicken. Anledning okänd. 

Argh

Gratis djävulsöl.

Öl med jobbet!

Nu blir det gratis öl och pizza på en mycket överskattad pub på Grönland. Stadsdelen, alltså, för er som inte känner till Oslo.

Jag har fina rosa obekväma skor trots att min rygg hatar mig efter att jag gått med dem på betonggolv i åtta timmar. Men det skiter jag i. Idag är det rosa skor som gäller!

Gratis öl. Ja. Det blir nog en helt vanlig byggvaruhusfest.

Hick och skål!

En helt vanlig dag

Ingen dag förtjänar väl epitetet vanlig.

Men å andra sidan verkar det inte finnas några vanliga dagar där jag arbetar.

Dagens kunder, ja.

Blev dissad av en tant som vägrade tro Byggvaruhuset inte säljer TV-apparater - hon skulle minsann leta själv. Skulle ha önskat henne lycka till om hon inte sett så ondskefull ut.

En gammal man med turban skulle ha en grej som man kunde borra ner i marken för att skruva fast en annan grej i så man kunde bygga en grej så att inte boskapen kan smita.

Jaha, en stolpesko*. De finns på trälasten.

Min erfarna kollega häpnade eftersom han inte alls förstod, och jag enligt honom såg blassé ut och tog det med en gång. That's what I'm talking about!  Jag lär mig! Enormt roligt!

Gårdagens tyska kund kom tillbaka, kände igen mig och broderade ut världens utläggning trots att jag bara pratar hobbytyska, det vill säga den tyska man lär sig i (vanliga) filmer. Trodde jag gjorde detta klart för honom igår när jag sa att alles ist gut und das bänkplattor kanst du finne på das träavdelning, aber wir haben das Hylleknektern hier in Metall und ich spreche nicht Deutch aber Fransösich. Und alles ist Scheisse. Bist du Hausmeister?

Har aldrig läst tyska, vilket kanske framgår av ovan jidder. Dock rolig kund. Han kommer säkert tillbaka imorgon igen. Kanske skulle lära mig ett par användbara meningar nu i förebyggande syfte.

Fick fyra nya gräsklipparmodeller. Tävlade om vem som kunde montera två gräsklippare snabbast. Jag vann inte. Men kom lite längre i min personliga gräsklipparmonteringsutveckling.

Ja. En helt vanlig dag, egentligen. 

*Med reservation för svorsk stavning. Har egentligen ingen aning om vad alla grejer jag jobbar med heter på mitt eget språk. Sjukt frustrerande och en källa till kontinuerlig tankeverksamhet.

It's SO bad!

Min bror och jag pratar om Powerglove.

Han verkar tycka att jag är kass! Vilken jädra diss! "Om du hade handkontroll och jag hade Powerglove... blablablablablablajagärenidiotblablablablabla".

Well, excuuuuseee me, Princess! You sound like chapters from a self-help booklet!  I, Garland, will knock you all down! All your base are belong to me, anyway.

What is a man? A miserable little pile of secrets. But enough talk. Have at you!

Jädra nörd.

Mer nörderi

Var dags att byta lösenord på järnvaruavdelningens dator igen. Och denna gången hann jag först!

Således byttes min hårdrockande kollegas Beast666 ut mot mitt Hacker1337.

Sjukt vitsigt. Ingen höll med.

N00bs hela bunten.

Möte med döden

Om en halvtimme är det möte med döden. Inte för mig, men för Poirot. 

Jag har bullat upp med apelsiner, om man nu kan bulla upp med apelsiner.

Har jag läst boken? Troligen. Kommer jag att komma ihåg den när jag ser filmen? Troligen. Kommer jag att anklaga rätt mördare? Det får vi se. Men troligen inte.

I Belgien köpte jag en halvmeterstapel av Poirotböcker i pocketversion för en euro styck. Att läsa dem på franska var dubbelt så roligt, plus det faktum att det tog längre tid att förstå vilken bok jag egentligen läste. 

Att ha så dåligt minne som jag verkar ha är ju positivt i det här avseendet, jag behöver ju bara vänta ett par år så har jag glömt allt. Hur ska det gå när jag blir gammal egentligen? 

UPDATE:

Jädrar i min lilla låda, vilken stark filmatisering! Vilken plan! Vilka masterminds! Hon levde när hon dog! Ganska normalt beteende egentligen, men det är inte så jag menar! Ja, jädrar, så smart.

Katt bland duvor

Sett Poirot ikväll på NRK1. Har läst det allra mesta av Christie, men i synnerhet har jag levt mig in i Poirots fall sedan jag var tolv år eller så. Man kan inte mer än beundra en man som blir så vidunderligt förargad över assymetriska ägg eller över att bli förväxlad med en fransman.*

Katt bland duvor har jag läst flera gånger, sist för fem eller sex år sen, tror jag.

Givetvis raljerade jag om att rektorn var mördaren. Tills en familjär wtf-känsla smög sig på ungefär tjugo minuter in i filmen. Merde!

Hade jag fel nu igen?

Jag har dock som regel fel. Besynnerligt, egentligen! Av alla Christiedeckare jag läst så har jag anklagat rätt person tre gånger - varav två var svaga gissningar och den tredje misstänkte jag från första sidan, men jag hade för skrala bevis...

Men hade jag till och med fel misstänkt fastän jag minns boken så väl?

Detta kunde ju inte stämma! Mon Dieu!

Men det gjorde det självfallet. Till mitt försvar kom jag faktiskt på vem mördaren var redan när de började jiddra om vad lärarkåren gjort under sommarlovet. Alltid något.

* Förstår fortfarande inte hur jag kunde dissa den stackars belgiska kunden.

Le pauvre.

Talk to a stranger!

Efter tidigare nämnda husmorsutsvävningar har jag nu fastnat vid http://omegle.com! 

Genialiskt koncept, men Ödet har ännu inte fört mig samman med den idealiske samtalspartnern som jag kommer att vara vän med för resten av livet. Eller åtminstone någon att prata med i mer än fem minuter.

Först ut - en främling utan humor. Som inte ville höra min vits.

You: Hi there!
Stranger: hii!
You: Whaaazzzaa? :)
Stranger: ...
You: Know of any  good jokes?
Stranger: not off the top of my head you?
You: Knock knock
Your conversational partner has disconnected.

Därefter började det lovande! En fransktalande! Men det ledde aldrig längre än till artighetsfraser. Nähäpp! Putain.

Stranger: bonjour
You: salut
Stranger: ca va?
You: ouais, très bien, et toi?
Stranger: ca va bien merci.
Your conversational partner has disconnected.

Därefter fick jag prata med en nittonårig tjej från Storbritannien. Eller kanske en femtioårig gubbe från Tyskland. Vad vet jag. Personen ville inte prata mer med mig i alla fall. 

Stranger: Hey
Stranger: 19 / f/ uk
You: Hey stranger
You: 25/f/sweden
Stranger: Hey
Stranger: do you mastrubate?
You: Hahahahahahaha!
Your conversational partner has disconnected.

Kära Bullen. Vad gör jag för fel? Ingen förstår mig!

För övrigt så är det inte jag som skrivit det här inlägget.

Varför är alltid långfredagen så kort?

Idag har jag inte varit så produktiv som jag skulle önska. Mina av skavsår hårt ansatta fötter samt en förkylning utom denna värld har obarmhärtigt förvisat mig till husmoderliga plikter. 

Tussan har däckat på balkongen efter fyrtiofem minuters kammande och borstande i ett fåfängt försök att bli av med vinterpälsen. Blev ingen större skillnad. Funderar på att sticka en tröja eller kanske en trasmatta av det hår som lossnade. Jädra djur. Hår  i näsan, hår i ögonen, hår i munnen, hår i hela jävla lägenheten.

Dammsugit. Öppnat dammsugaren för att leta upp en viktig skruv. Fortsatt dammsuga.

Diskat matlådor som jag hittade i en påse. Usch.

Tvättat en hög med kläder samt nästa veckas schema. Mindre bra. Nu vet jag inte när jag börjar. 

Har även skurat badrum och hall efter ett missöde med en luftrensare. Note to self: Vinkla icke flaskan nedåt när du trycker på knappen, eftersom detta kommer att föranleda en projektil av koncentrerat lukta gott-medel längs vägg och golv. 

Nu återstår att producera morgondagens mat. Tjatade till mig lördagens arbetspass eftersom det är 100% övertidsersättning och jag tycker om pengar. Tog dock inte nämnda förkylning med i beräkningen. Nåja. Är ju åtminstone ledig söndag och måndag efter det.

Tror inte långfredagen blir roligare än så här. Det ser inte bättre ut. 

Norgeproblem

Har fixat mobilen. Ja, eller en tjej på jobbet fixade mobilen åt mig.

Tydligen ska man trycka på fyrkant "så snart bitchen börjar dissa, för då läser hon upp alternativ istället för att fucka upp och lägga på", som hon uttryckte sig. 

Frågat ungefär femtio personer om hjälp och ingen hade ens hört talas om det här idiotproblemet. Men kassatjejen på jobbet hade arbetat på norska motsvarigheten till Pressbyrån i ett par år, och visste således råd eftersom det här tydligen är någon slags relativt halvfrekvent bugg om man råkar ha 0,00 kronor på sitt kontantkort.

Tur det. Övervägde att slita mitt hår och byta nummer efter att ha stormat den Lebaraförhandlare som sa att det nog inte fanns någon lösning.

Ja, nu vet jag det i alla fall. Fyrkant om jag blir dissad. 

Vilket otroligt idiotproblem!

Huh? #2

Petar på mobilen och känner mig lite bitter.

Hittar ett påbörjat sms i utkastmappen som jag av allt att döma skrev vid halvfyratiden på natten för några veckor sedan när jag var på den beryktade ölkvällen med jobbet:

Fint. Oil oeire, ha klutd

Haha, undrar vad jag ville säga med det. Och vem som skulle ha den informationen.

Huh?

Kontantkortet på mobiltelefonen tog slut när jag ringde min bror.

Köpte påfyllningskod för hundra kronor. 

Kan dock inte ladda kortet eftersom jag enligt rösten i telefonen inte har pengar nog att koppla upp ett samtal.

Vad i helskotta är det här för norska dumheter?

Undercover!

Ibland går Fantomen ut på stan som en vanlig man. 

Och imorgon kommer jag att jobba civilklädd eftersom jag ska ta ned och skriva om alla miljarder A6- och A3-skyltar med priser.

Hela poängen med det här inlägget är att poängtera hur sjukt snygg jag kommer att känna mig när jag slipper den förbannade fleecevästen i tältversion, låt vara att jag kommer att sakna arbetsbyxornas alla fjorton fickor.

Får väl återgå till att placera diverse i bh:n.  Varför utrustas inte dambyxor med fickor?! 

Nåväl. Man får glädja sig åt det lilla.

Dagens norska ord

Hybelkanin.

Norrmännens svar på dammråtta.

En hybel kan för övrigt definieras som en liten lägenhet.

Det är inte konstigt att man blir förvirrad! Guleböj och tallefjant är på skoj, men hybelkanin är ett vedertaget ord i norska språket.

Å andra sidan så är väl dammråtta eller engelskans dust bunny skumma ord, de med. Likaså Staubmaus på tyska. Nu kommer jag inte på fler översättningar. Fan.

Say what?

En kinesisk kund (jag reserverar mig för att han naturligtvis kan ha varit från Filippinerna, Indonesien, Japan, Kambodja, Laos, Malaysia, Mongoliet, Nepal, Nord- eller Sydkorea, Singapore, Thailand, Taiwan eller Vietnam också... Eller adopterad eller vad som helst... Hmm.) kom in i butiken.

Kunden skulle i alla fall ha rulletullevann.

Du ska ha vadå? sa vi.

Rulletullevann, sa kunden, och skrev ner det på en lapp. 

Vi förstod ingenting. Efter ungefär en kvart kom vi fram till att kunden egentligen var ute efter en skruv som tål vatten.

Ja, det var ju logiskt. Tålamod är verkligen en dygd.

Dagens kund

En kund blev sur på mig idag. Stod och pratade med honom och hörde att han bröt på franska.

Uttryckte mig fel, på franska.

Jag: Jaha, är du fransman?

Kund: Huh? Jag är BELGARE, för helvete, BELGARE! INTE NÅN JÄVLA FRANSMAN!

Jag: Eh, oj då, excuse-moi...

Skulle givetvis istället ha frågat om han pratade franska. Vilket jäkla temperament. 

Blev ingen försäljning där i alla fall. 

Månadens Medarbetare!

Hur nu det gick till. 

Brukar ju mest vara figurer som är chefer på något vis, eller som jobbat länge på företaget, och/eller som utmärkt sig på annat vis som blir Månadens Medarbetare.

Är kanske inte så kass på det här som jag inbillar mig.

Enorm uppmuntran!

Ja vi elsker

Har haft en intensiv vecka som involverat morgnar i misär och kvällar i kval. 

Nej, riktigt så illa har det inte varit, låt vara att jag haft en del deklarations- och bredbandsmässiga irritationsmoment att ondgöra mig över. 

Var på norska versionen av Skatteverket idag för att reda upp varför jag ännu inte fått mitt skattekort, trots tjat och trippla besök under föregående veckor.

Jädrar, vilken trängsel. Precis som vanligt.  Trängdes med Ola och Kari Norman i kön. De verkade inte heller ha förstått det där med deklarationen. 

Alltsamman tog två timmar. Men nu ska ¤%#%&/ förhoppningsvis mitt ståhej med den norska byråkratin vara över för i år.

Har ju gjort det här en gång förut, och då tillstötte jag i och för sig värre komplikationer. Skyldig staten åtta tusen? Shit! Nähä? Fel? Få tillbaka två tusen? Jaha? Var är de pengarna?

Jädra omstrukturalisering av norska skatteväsendet. Argh.

Imorgon ska jag få det förbannade skattekortet som jag ska rama in och ge till ekonomimänniskan på jobbet så jag kan få slippa skatta femtio procent någon gång. Förhoppningsvis får jag lön enligt riktig skattetabell nu i april. 

Men å andra sidan, att skatta femtio procent av sin lön kan nog benämnas "säkert sparande".

Får tillbaka lite cash nästa år. Alltid något.