Ja, semester...

... is the shit.

SEMESTER!

Jag har, som kanske meddelats tidigare, semester. 

Efter bravaderna med Anka i Oslo* tog jag bussen till Sverige, närmare bestämt Stockholm. Ja, buss. Jag är snå... ekonomiskt medveten och inbillar mig att sju timmar och femtio minuter på Swebus kan tituleras sightseeing.

Väl framme försökte jag socialisera med min bror. Förgäves. Han hade redan gått förlorad i Virtual Boy, som är... som var ett högteknologiskt underverk 1995.

Whatever. Jag lade mig och böjde starka verb och tog i utav bara helvete. 

Dagen efter, och fem timmar "sightseeing" med Ybuss senare, befann jag mig i min gamla hemstad. Attans sabla järnspikar, vad fint det är här.

Promenadkåtmannen och jag funderade på datorer, universum och allting.

Jag hade inte virus på min dator. Jag hade bara inte installerat Service Pack 1 för Vista. Samt en massa annat jag inte gjort. Inte konstigt att ingenting funkade som det skulle. Inte 1337 nånstans. *p1nz4mT!* 

Kanske dags att börja jobba i bredbandssupporten igen. Eller inte. 

Bah. Där verben och verktygen går in, går h4XX0rsk1llz3n ut. Men så är det ju. Det får väl för bövelen finnas en gräns för hur mycket information som får plats i toppknotan.

Efter sistnämnda nördpalaver drog vi och inspekterade det lokala köpcentret. Och nog kunde man ge sig fasen på att det var någon genant dokusåpa på tv. Folk har inget liv nuförtiden.

Skära pizza med motorsåg? Ja, varför inte. Lite mesig kedja, dock.

"Att stå i en skog en augustinatt, utan måne och stjärnor, och veta att i det svarta ligger lite av det mörker kvar, som låg över världen den första tidens morgon."

Den som kan gissa var det citatet kommer ifrån, vinner fanimej min hand. Och/eller 100 kilo kaffe.

Det är lätt att bli poetisk i den här typen av omgivning. Mitt fyraprocentiga sameblod slog på stora trolltrumman.

För att inte detta ska spåra ur totalt så tänkte jag även informera om att jag hittade min gamla Tamagotchi.

Och livet såg mål och mening!

*Bilder från Oslo kommer så snart  jag gått igenom alla 450 bilder. Hmm.

SEMESTER!

Nu j*vlar är det semester! Och eftersom jag icke kan tilländalöpa att prisa förträffligheten i detta faktum, väljer jag att hålla klaffen eftersom man fort blive less på nämnda, presumtiva kaskad av adjektiv och/eller invektiv, gällande, ja,det fantastiska med semester.

Nu blev det dock en halvt obegriplig ordkaskad ändå. Men det är för att jag har semester och det - mina vänner - är ypperligt, briljant extraordinärt lattjo!

Nu blir det sightseeing med Ankalainen.

Chainsaw massacre!

Det är så fruktansvärt roligt att hålla på med motorsågar.

Då en kund kommer in och frågar efter en "standardkedja", då jävlar, då bryter motorsågsnörden sig lös. "Hur många drivlänkar? Spårbredd? Kedjedelning?", säger jag, för det ska man fanimej veta om man hanterat en motorsåg förut.

Men det vet de aldrig. Hallå, liksom? N00bs? (I och för sig hade jag inte en susning om det här för ett år sen heller, men man lär sig, och jag sågar inte ens. IN YOUR FACE, ni kunder som idiotförklarade mig i början! LOL!)

Oftast har de med sig den gamla kedjan, varpå jag lyser upp; tar fram skjutmåttet, säger: "hmm, 3/8... 1,3? 1,1?", räknar bumper links och försöker se hur många tänder det är, för skojs skull. 4 eller kanske 4,8 mm rundfil? 0.325?

Om de har med sig själva sågen också är det ännu roligare, för då får jag ta upp pluggnyckeln jag alltid har i fickan just därför, och "kunnigt" skruva i sågen. Det impar på gubbarna, och det är mycket skoj.

På mitt jobb förhandlar vi Partner motorsågar, som ägs av Elektrolux som även håller på med Jonsered och Husqvarna. Det är i alla fall ett helt universum av motorsågar där ute; så att komma till mig och fråga efter en "standardkedja" till en "standardsåg" är liksom inte helt aktuellt.

Vid min finfina motorsågshylla har jag hängt upp en lista över nämnda Partnermodellers respektive kedjetyper. Om en kund behöver en kedja till en såg jag inte förhandlar, och han inte har med sig den gamla kedjan, bleve googlande aktuellt. Därför frågar jag alltid först om det är en Partner han har. Eftersom jag har den listan.

Dock visade sig detta en gång gå åt helvete fel. Haha.

Kund: Jag ska ha ett nytt blad till en sån standard motorsåg!
Jag: [suck] Menar du kedja? Och vilket märke är det?
Kund: Öh... en sån... vanlig... med bensin...
Jag: Har du Partner?

Här reagerade kunden mycket märkligt och såg på mig som om jag vore... ja, jag vet inte.

Kund: Ja... jag är gift?!

Haha, han undrade väl varför i helvete jag var tvungen att veta om han var upptagen innan jag kunde ge honom rätt kedja.

Episkt roligt, och nu tydligen en vandringssägen och legend på byggvaruhuset.

Men det bjuder jag på.

Brorsan på besök!

Min bror var här ett par dagar. Vi gjorde det vi alltid gör.

Här: i Paint-O-Vision.

Aniga wahan ku hadla wah-yar somali!

Ute på lagret, på mitt jobb, kommer det och går folk som ska "integreras" i det norska samhället.

99% kommer från Somalia.

Min ene, äldre kollega kallar dem "lagernegrer"; ett generaliserande utan dess like och politiskt inkorrekt utav bara, ja, helvete, för att uttrycka sig profant.

Det började med att jag ville veta vad "hej" heter på somali. Sedan var jag fast. 

Aldrig tidigare har jag intresserat mig för afrikanska språk; mitt fokus har legat på Sydamerika, Frankrike, det gamla Rom, månen, ja, allt annat än obegripliga afrikanska blahajspråk.

Och som den språknörd jag är så har jag mästrat flertalet romanska språk med hjälp av latinet, samt givetvis norska och danska och yada yada. Även lite polska, ukrainska 'n stuff. Språk är så roligt att ja, hjälp, jag vet inte ens hur jag ska förklara hur roligt det är, men ni fattar vitsen.)

Men somali! Vem lär sig somali? Vad är vitsen med att lära sig somali? (Språk är roligt, det är vitsen! Fattar ni? Haha! Nähä, glöm det då!)

I snart ett år har jag jiddrat med dessa snubbar på lagret. Ett ord om dagen! Sedan tre ord om dagen! Sedan fem ord om dagen!Entusiastiskt; vi-har-fem-minuter-över-så-vad-är-Dagens-Ord-antecknande på baksidan av diverse papper, manualer till gräsklippare, scheman och så vidare!

Konversationer i matsalen om pronomen! Att kunna säga hej och goddag till deras fruar och barn! En klapp på axeln när jag lyckats konstruera en korrekt mening! Reciprokt intresse!

Den ömsesidiga glädje språkinlärning kan uppbringa, gör mig fanimej tårögd. Ahmed och Abdi vill, önskar och tar sig tid att lära mig, med entusiasm, och jag lyssnar och antecknar. Lika entusiastisk.

För varje glosa blir världen mindre.

Och nu kan jag faktiskt föra en konversation. En fruktansvärt enkel konversation, men ändå.

Jag köpte en polsk reseparlör idag. Av samma orsak som ovanstående jidder. 

Varför jobbar jag i en järnhandel?

Epic Travels presenterar:

Mellan fem och femton års ålder levde och verkade jag i Skåne. I april åkte jag tillbaka, för första gången på elva år. Som ni kan se på bilden, har mycket vatten runnit under bron sedan dess. 

Varför inte tidigare? Ja, det undrar jag också.

Sist jag såg bron var den knappt påbörjad och jag hade tandställning, buffaloskor, läste Stephen King, tjatade om verb, lyssnade på Backstreet Boys och Mozart samt var kär i en fjant. Yep.

Farsan. 

Mina föräldrar. Som är skilda och förmodligen aldrig borde ha träffats. Men då skulle ju inte jag och min bror - som vi kan kalla Johan eftersom det är hans namn - ha funnits. Och det hade ju varit tråkigt.

Orka älta! Man får fanimej se till att tänka positivt, annars kommer man ingenstans. 

Skrev ut spännande lektyr på jobbet. Håller på att bli nörd på heltid. Så jävla intressant.

Efter  denna min sejour i Malmö, tog jag pågatåget till Landskrona och återförenades med Anka! Elva år och milslånga konversationer över nätet senare!  Sist vi sågs var på högstadiet. 

Roliga partyhattar hade vi också; sponsrade av Landskrona Vattenverk.

Min fina, fina vän! vI kOmMEr vA vÄnnEj rEzTen Av LiVEt!!!

Anka skulle tvätta och det blev ett sabla springande i trapphuset, men som tur var fanns det intressanta ventilationsrör att se på. Ja, jag vet, arbetsskada. Deluxe.

MEN! Vad skådar mitt vänstra öga? "Vad är det..? Är det verkligen..? Är det ett filmfodral? DET ÄR EN PORRFILM!"

Anka och jag dog av skratt i en halvtimme eller så, medan vi funderade på vad vi skulle göra med detta fantastiskt roliga fynd.

Självklart kollade vi på den. En film med titeln "Storbystade, mogna kvinnor" kan man ju bara inte missa!

På bilden: dator, kexchoklad, litauiskt fitness-te (tillsätt socker efter behov, enligt texten på förpackningen) samt våtservetter. Haha.

Sedan asgarvade vi à la fjortis en halvtimme till och skrev denna fantastiskt roliga lapp. Därefter lade vi tillbaka filmen på ventilationsröret. 

Sedan gick vi på sightseeing i Landskrona. S*tan i h*lvete vad fint det är. Insåg hur mycket jag saknat Skåne. Herregud. 

Nämnda sightseeing tog väl ett antal timmar. Sightseeing ÄR en extremsport! Man kan göra skada fötter och grejer. Man kan även kamikazehoppa från kanoner.

Och så kändes det som om de där elva åren aldrig passerat. Vi var fjorton på nytt, Anka och jag. Dock visare.

Här bodde jag när jag var, fem? Fascinerande att tänka på hur livet hade utformat sig om "det och det och det" hade, eller inte hade, hänt. 

Vi uppdagade, något brutalt, hur SWAT-team slog till och hämtade denne snubbe i huset bredvid Annikas. Argh, jag blir så uppgiven. Det är svårt att vara filantrop i dessa dagar.

Men Landskrona ÄR en fin stad, och Skåne är helt fantastiskt.

Jag tänker gula rapsåkrar, springa över åkrar, fånga fjärilar, klättra i träd, hata matematiklektioner, högstadieångest, spättekaka, icke-existerande vinter, is som smält när man fått på sig skridskorna, varma sommarnätter, Gunnarsons ICA, bulle med bulle, "jag kommer aldrig att få bröst"-ångest, upptäckten av skillnaderna mellan svensk och fransk grammatik, möjligheten att se danska program på tv, fotbollsbronset -94, tidningen Frida, lära sig hantera eyeliner, inse sin inkompetens gällande längdhoppning, bryta ihop i fjortisfnissning, göra PRAO i kyrkan och bli ombedd att "tömma den Heliga Papperskorgen", lalla runt i egen stad och kunna varje gatuhörn, försöka bli populär, inse att det är idiotiskt att försöka bli populär och försöka vara sig själv istället, och ja, mycket, mycket mer. 

Snart kommer Anka till Oslo! Och jag har en handduk till utlån. Undrar om hon har mitt nummer?

Encore de sightseeing!

Ikväll blir det Försenad Internationell Svensk Midsommar Super Duper Giant Fiesta Party Deluxe!

Nu går jag och hämtar fransmannen och belgaren.

Ikväll blir vi i tillägg några svenskar, några norrmän, en spanjorska, en chilenare, en kines samt en snubbe från Brasilien. Märkligt hur internationella mina fester alltid blir. Roligt.

Jag har tillverkat en midsommarstång av två papprör, två pappringar, tejp samt grön sprayfärg. 

Måste ju visa hur man firar svensk midsommar.

Ukraina!

Givetvis har jag fyllt i visumblanketter förut, både här och där i världen, men på flyget till Ukraina blev jag tilldelad denna förtryckta blankett. Som var mycket självständig. Och inte förtryckt. På det viset. Äsch.

Jag funderade lite på huruvida jag skulle kunna komma in i Ukraina som norsk man, men drog efter viss diskussion med en snorpackad förhandlare från Stavanger slutsatsen att det skulle finnas tomma blanketter, väl på flygplatsen.

TJENA! Jo, blanketten var blank, men det fanns fortfarande bara fyra, märk väl, fyra rutor där man skulle skriva in sin könstillhörighet.

Är det bara män som åker till Ukraina? 

Underligt. Skrev "fe" före "male", och då gick det bra att komma in i landet. 

Någon som kan sprida ljus över detta?

På konferensen följande dag diskuterade vi sjukt intressanta grejer som drivaxlar.

En liten parentes under en konferens på fem timmar. 

För två år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle hålla på med det här, än mindre finna det så formidabelt spännande. Outgrundliga äro Herrans vägar. Deluxe.

Ett fascinerande land. Fascinerande männsiskor!

Dock sjukt irriterande att inte förstå språket!

Och ännu mer sjukt irriterande att irritera sig över att det är sjukt irriterande att inte förstå språket. 

Jävla språkintresse. 

Andreevsky Spusk.

Imponerande. Hade jag haft mer tid och kunnat ovan nämnda språk, hade en roadtrip i nämnda land varit obeskrivligt roligt, med tanke på kontrasten mellan Kyivs lyx och Ukrainas småbyar.

Men var sak, på sin plats, i sin tid.

"Besämd förfrågan! Spola inte ner dasspapperet, för bövelen!", är vad det står, enligt en kompis vid namn Timur.

Man skulle tydligen ha lagt det i papperskorgen som man gjorde på sovjettiden. Det var nog därför det luktade helvete där inne.

 

Jag drar ett (i efterskott förbannat tråkigt) skämt om europeisk valuta.

Jag bjuder på den bilden. Siquidem goes crazy! Eller inte. Typ.

Kartan kändes... så där halvt östeuropeisk.

Sen drog konferenspartyt igång! ~240 verktygssnubbar vet hur man festar!

And there was much rejoicing.

Och jag var uppe till klockan fem eller så med några entusiaster, och diskuterade - verkligen diskuterade - olika typer av motorsågskedjor.

Och bits. Dessa bits! 

När diskussionens vågor gick höga gällande huruvida det var eller inte var skillnad mellan Square Drive och Square Recess och om Robertson var ledande eftersom den är konisk och inte bara originalet och om det kanske var så att amerikanerna hatar kanadensarna eftersom de var tvunga att göra en kopia på Robertson varpå kanadensarna gjorde en kopia på amerikanska kopian för att få sista ordet - så kom ukrainska hotellvakter och skickade ut oss ur baren.

"Ursäkta", sa jag. "Bra, bra, nånting, nånting, nånting", sa vakterna. Sedan dog konversationen på grund av språkliga tillkortakommanden.

Därefter gick i alla fall jag och lade mig. Och mumlade för mig själv att att om inte hade varit för Robertson 1908 så hade zzZZzZzZzz....

Oh ja, vilken glädje att umgås med fellow nerds. Oavsett vilket ämne det gäller!

Ja, vad ska man säga? Vilken resa! 

Som ensam brud på en dylik sejour, krävs dock ett helvetes temperament och förmåga att få överförfriskade gubbar att inse att här, här finns det inget att hämta. 

Varför tror de jag är med? Som underhållning? Jag är FANIMEJ med på samma villkor som de!

Det uppenbarligen allt för få kvinnor i den här branschen.

Men förutom det - jävlar i min lilla låda, vad roligt jag hade.

ЦЕ НАЙКРАЩІЙ ДЕНЬ У МОЄМУ ЖИТТІ

...eller för att uttrycka sig på bönders vis:

Nedräkningen fortsätter

Nu är det bara åtta dagar kvar innan jag står på ukrainsk jord! 

De senaste dagarna så har jag (förutom att idiotfira 17 maj likt en fanatisk norrman - eller snarare en smått udda, "jag-har-organiserat-ett-program-i-förväg-så-vi-kan-fånga-norska-folksjälen-och-självklart-tar-jag-med-kameran"-människa) fullt fokuserat på att lära mig allt, och lite till, om Ukraina.

Jag räknar med att jag nu lärt in cirka 0,01% av det som verkligen finns att veta, men cirka 87% mer än de andra som kommer att följa på på denna affärsresa. 

Mina vänner, jag går givetvis all in! Och hoppas att jag hittar någon av dessa 249 människor som orkar umgås med mig under resans gång. 

Ukraina, alltså. Jävlar i min lilla låda, vad jag ser fram emot det här!

Lycka

...är att medelst svordomar kliva upp okristlig tid på morgonen, koka kaffe, grina; klaga på livet, universum och allting - och inse att man börjar klockan tolv!

Tussan håller fullständigt med. Tror jag. Eller så är hon mest glad över att 1/3 av kollektivet är i Sverige, så att hon kan ockupera dennes säng.

YES!!

För ett år sedan var jag på s.k. forhandlertur till Wroclaw, Polen, med en verktygsleverantör. På Gardermoen flygplats insåg jag dock att mina medresenärer var en grupp på 246 gubbar och 4 kvinnor, varav en administrationsmänniska, två medföljande hustrur samt jag.

Vilken resa. 

Jag inledde strategiskt med att bli förbannad när jag efter femtionde gången fick frågan om vem jag var gift med. "Jag har FANIMEJ slitit ett år i blod, svett och tårar för att veta lika bra som du att det inte är dekompressionsventil på den motorsågen, och att det är en bumperlinkkedja och inte guard link!!!", vrålade jag och slog näven i bordet (bokstavligen!), och sen antar jag att ryktet spred sig, för det var sista gången jag hörde någonting om varför jag var med på resan.

Och då blev allting givetvis mycket, mycket roligare. Att stå i en konferenssal med verktygsnyheter och 246 entusiaster som diskuterar hansenkopplingar och battericeller, det är grejer det. Otroligt roligt. 

Söps till, gjorde det också. "Ska du med upp på rummet efteråt? Min fru behöver inte veta!". Herregud. Vuxna karln.

Och nu är det dags igen. Och jag får åka! Denna gång blir det Kiev, Ukraina, vilket är så fantastiskt, underbart, överdådigt roligt att jag ägnat hela dagen åt att lära mig ukrainska fraser*.

Faktiskt har jag slitit hela året för att få åka. Jag har till och med specialiserat mig på bits**. Alltså verkligen specialiserat mig. Jag har irriterat mina kollegor med diverse fakta! Historia! Om varför Roberton egentligen borde ha varit världsledande, men att Henry Phillips hann före eftersom Robertson inte vågade sälja patentet! Att Bryce Fasteners gör Key-Lox, som man kan specialbeställa och vara den enda med rätt bits, eftersom det finns 16 miljoner andra möjliga kombinationer! Jag har mailat leverantörer och efterfrågat litteratur i ämnet! Jag drömmer om bits på nätterna! Jag har cirka hundra länkar under Favoriter på jobbdatorn! Jag har helt enkelt tjatat sönder saken!

Detta har lett till att jag blivit månadens anställd, vunnit diverse interna tävlingar, och nu är jag framme vid mitt mål.

Kära vänner, jag åker till Ukraina om två och en halv vecka!

Vem hade kunnat tro att Språkoraklet (bra ord, Svedin!) skulle snöa in på sånt här? Bits och resor, vad mer kan man begära här i livet?

*Radi boga ostanovi taksi. Mne nado poblevat i potom my poedem dalshe! (Stanna för helvete denna taxi. Jag måste kräkas innan vi fortsätter!)

Ja hochu kupit tualetnuu bumagu tolko bistro. (Jag skulle mycket hastigt vilja köpa en rulle toalettpapper.)

**Ja, något måste man ju specialisera sig i. Och JÄVLAR, vad intressant det visade sig vara! En hel vetenskap! Ja, herregud OMG BA LOL vad intressant.

14 år!

Nej, men 23:49 blir jag tjugosju.

Inte för att jag räknar eller så.

"WHISKY?!"

WTF, Poirot FTW.

Haha, igen.

Ser på Poirot

Men WTF? 

Haha.

Wet t-shirt!

"Tar ikke opp såpe fra beholderen, reklamasjon", stod det på lappen som hängde på högtryckstvätten, 140 bar.  Jag satte ned kaffekoppen och suckade.

"My ass! Ännu en idiotkund som inte läst bruksanvisningen", tänkte jag, "alternativt kan man i värsta fall använda den utan såpfunktionen."

Högtryckstvätten funkade finfint, låt vara att den faktiskt inte fick kontakt med såpbehållaren. Jag kunde i alla fall spruta vatten på den femtiosjuårige lagerdansken och få ett klockrent "Men for i HELVEDE!" tillbaka. 

Efter att ha lekt klart med högtryckstvätten och rengjort hela uppfarten samt två bilar, skulle jag skruva av vattenkranen, som satt ungefär två centimeter över vad jag egentligen nådde.

Och som vi alla vet är det onödigt att åbäka sig att hämta stege och sådana fjollgrejer, så jag skruvade av vattenflödet (trodde jag) och drog ut slangen.

Döm om min förvåning och absoluta idiotförklaring av mig själv, när jag brutalt uppdagade att jag fick vatten rakt i öron, näsa, hals, medan jag - svärande utav bara helvete - försökte koppla tillbaka slangen; blindad av ett jävla självförvållat vattenfall.

Varken svordomar eller mitt fåfänga hoppande fungerande i nämnda syfte, så det var bara att äta upp min hatt (vilket kan upplevas som relativt jobbigt efter att svalt många liter vatten), och be nämnda lagerdansk om hjälp att stänga av kranen. 

"Det er sgu dejlig med wet t-shirt", sa han, och flinade. 

Ja, det får jag väl leva med. 

Skjut mig

En kund kommer springande med ett paket skruv och plugg och viftar andfått med dem medan jag står och monterar handtaget på en gräsklippare. Han är på väg till kassan.

Kund: Är dessa pluggar till betong? FORT!

Jag: Dem kan du använda till betong.

Kund: Ja, men min vägg ju inte av betong!

........

LOL

Fan, inget bra på tv ikväll. Vad göra?

Fixat! En bra rulle på tv!

Se på fan

Idag lyser solen.

Och ikväll ska jag ut och supa på avdelningsmöte. Bosch betalar. Trevligt.

PS. Roligt att ni läser. Nu är jag inte bitter längre. [insert zm1ley]

Si, I'm back!

Men eftersom jag är medveten om att ett begränsat antal människor läser det jag skriver - om ens det - vore det på s.k. grovt språk "jävligt efterfrågat" att lämna en ack så liten men betydlig kommentar!

ÖÖÖÖÖÖÖÖH!", räcker.

Vem är du? Och varför har du pallat att klicka in dig på lit-de-parade-siquidem.blogspot.com igen?

Fetpalla skriva utan respons. Då kan jag lika gärna återgå till min ponnybeprydda dagbok som jag hade när jag var 9 vårar.

Come on, you guys! Är det nån vits med den här bloggen?

Update #1 - Brorsan på besök

Först Stortinget - sedan världen! En mission givetvis sponsrad av Umbrella Corporation.

"Hoppa i snödrivorna!", sa han och pekade befallande på mig med handskar som gått sönder som en följd av dagliga slagsmål i kampen om världsherraväldet. 

Under tiden landade ett UFO på taket i bakgrunden. 

"Okej då", sa jag.

Man får väl offra sig lite för Rikets Säkerhet och allt det där.

Sedan blev all snö gul.

"Hoppa MER!", skrek han och siktade på mig, "det här är inget kamerastativ!"

"FOKK DAT! ZKARU HA ZPÖ ELLER, FÖR BÖVELEN?!?!?!11111oneoneone", sa jag.

Sedan gick vi hem och spelade tv-spel.