Kackerlackor

Jag hatar kackerlackor! När jag bodde i Santiago de Compostela så utvecklade jag dock en viss färdighet i att döda de små monstren - om man vinklar foten och trampar på dem på mitten så går de sönder, och grön - troligen radioaktiv - sörja rinner ut.

Trampar man på kackerlackor rakt ovanifrån, så sjunker de bara samman, de beräknande djuren - och man går iväg i tron att man dräpt dem.

Tills man ser tillbaka och inser att de helt enkelt rest sig upp med ett plopp och försvunnit under soffan innan man hunnit säga puta mierda.

Men att "tvingas dela rum med skräckkrypen" kan ju under inga omständigheter vara värre än att tvingas dela bostad med en tjej som spelar piano tills fyra på morgonen, hänger trosor på ens dörrhandtag för att hon är lat samt lånar ens fefferoni. MIN FEFFERONI!

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen - norrmän!

Jag lever...

...men jag har fortfarande ingen stabil uppkoppling. I detta land skulle mobilt bredband gå lös på icke mindre än fem hundra kronor i månaden, plus tilläggsavgift om jag skulle surfa annat än på kvällar och helger.

Hur ska jag kunna wareza under sådana förhållanden?

Så det får bli vanligt hederligt adsl. För det har jag hört att de har i Norge.

På onsdag flyttar den norska tjejen ut, och det svenska paret flyttar in. Förhoppningsvis är inte de grottmänniskor och önskar tillgång till Internet precis som jag. Om inte annat får jag väl betala det själv.

Och jädrar vad jag ska kryptera nätverket! Får inte jag snylta nät ska fanimej ingen annan få göra det heller.

Förresten - vad ska jag döpa routern till? I listan just nu finner jag "beeeeeeeeeeeeeecool", "5ETG", "linksys" samt "TT-Guest". Jag måste ju för bövelen kunna stoltsera med ett coolare nätverksnamn än mina grannar!

Mer språkförbistring

"Jeg trenger fem og tjue meter tau", sa den nordnorske polacken som hastat fram till disken. (Översatt till svenska byter detta: "Jag behöver tjugofem meter rep".)

Dock hörde jag fel och trodde han sa: "Jag behöver fem kilometer rep".

Smått konfunderad gav jag mig in i en lång förklaring om att vi inte säljer sådana längder och att han i sådana fall skulle behöva bege sig till en specialbutik och att han skulle behöva en lastbil för att frakta hem det och vad skulle han förresten ha fem kilometer rep till?

Mannen tittade underligt på mig och förstod inte vad jag menade. Jag förstod inte vad han menade heller eftersom han läspade och bröt på någon slags nordnorsk polska.

Efter tio minuter kom vi dock fram till ömsesidig förståelse. "Dobrzje*, supert", sa han. "Akkurat, dobrzje", sa jag.

Han hade i alla fall lite humor, trots att han var stressad.

*"Bra", på polska.

Vad är det för fel på folk?

"Vi frågar den manlige kollegan istället, Gun-Britt, han ser ut att kunna mer!", kläckte den köande mannen konspiratoriskt ur sig till sin fru. Detta till trots att jag trettio sekunder tidigare vänligt och tillmötesgående frågat om kundparet i fråga behövde hjälp.

Skit i det då.

1) Min hörsel fungerar utmärkt, tack så mycket. Diskreta puckon.
2) Den manlige kollegan arbetar med företagets administration, och mina nyckelslipningsskillz är i vilket fall som helst minst lika bra. Det är inte raketforskning vi pratar om.

Argh. Vänta på hjälp en kvart extra då, era sär.

BAH

Nu ær jag extremt less på att inte ha någon uppkoppling. Så snart jag får løn ska jag skaffa mobilt bredband, och dærmed basta!

Tydligen behøver jag en ny dator också, eftersom jag nu får blåskærm ungefær en gång i timmen. Detta ær inte stabilt. I och før sig fick jag den gratis eftersom den legat och skræpat på jobbet ett par år, och det enda jag behøvde gøra var att køpa mer minne - så jag ska ju inte klaga egentligen. Men det gør jag ændå eftersom jag ær en grinig och osympatisk person. Eller nåt sånt.

Oslo Centralstation (eller sentralstasjon, som det heter på norska) erbjuder i alla fall uppkopplingsmøjligheter, och møjligheten att umgås med resenærer, gangsters och allmænna knæppskallar.

Utøver detta så kan næmnas att jag nog måste barnsækra byggvaruhuset eftersom jag tenderar att gøra illa mig hela tiden. Idag tappade jag en spetsig murskjed på foten, och igår skar jag upp fingret på ett ventilationsrør. Chefen har till och med varit lustig och køpt Bamseplåster och skrivit mitt namn på asken.

Dagens trevligaste kund:

Mannen som blev øversvallande lycklig och log med hela ansiktet och næstan tackade mig på sina bara knæn før att jag pekat ut målningsavdelningen åt honom. Lættroad, i alla fall.

Dagens puckokund:

Særet som hade køpt - och på egen hand valt - hundratjugofemmillimeters ventilationsrør och kom hem och upptæckte att han behøvde hundrafemtiomillimeters dito istællet, och dærefter skællde ut mig før att han køpt fel och behøvde byta. Jaha, psycho? Du kan ju ta och stoppa upp røret nånstans. Och då menar jag inte i køksflækten.

På tredje (femte) dagen uppstånden igen ifrån de döda

I begynnelsen skapade Gud Internet och trådlös uppkoppling.

Och grannens router var öde och tom, och mörker var över routern, och Guds Ande svävade över allt annat än Siquidems lägenhet.

Och Gud sade: »I helvete heller att det varde nåt ljus»; och det vart inte heller ljus.

Och Gud såg att mörkret var gott; och Gud skilde Siquidem från ljuset. Och Internet.