tisdag, december 23, 2008

Dagens original

På flyget mellan Oslo och Stockholm hamnade jag bredvid en udda och pratsam norrman som var på väg till Thailand.

Och han hade minst en målande ljudeffekt per mening.

Han var lastbilschaffis, sa han, och hade brutit foten (AAAJ) för inte så länge sedan då han skulle ut ur lastbilen och snubblade på något (WOOOH), varpå han gjorde en saltomortal och bröt foten (CRACK ). För några dagar sedan hade han opererats och fått två skruvar i foten (DRRRR).

Och nu var han så besviken över att dessa skruvar inte gett utslag i säkerhetskontrollen (PIIIIP NÄHÄ?) på flygplatsen.

Därefter började han prata om kryckorna han hade fått. Hur skulle han göra på den långa flygresan till Krabi? (SUCK) Han måste ju få igång blodcirkulationen i foten! Men vad skulle ske om han började trava runt med kryckor i planet och det blev turbulens (CRACK AAAJ)? Han får ju bara belasta foten med max tio kilo, och han väger ju hundratjugo! (DOH) Gäller försäkringen om han drar till Thailand nyopererad, förresten? (HMM) Och kan man gå med kryckor på sandstrand? (PSYYYYCHOOO)

Därefter frågade han vad jag jobbade med, och jag drog ett par byggvaruhusincidenter vilket föranledde karln att asgarva, rikigt jultomteskratt fast mer psykotiskt. Därefter skulle han placera sin cola i den utfällbara glashållaren, bara för att upptäcka att den nedre plattan saknades på hans säte och att hans skor nu var täckta av cola. "Dette sker bare meg, FADER OG!" (BAH)

Det är karma, sa jag. Ja, det är det nog, sa han.

Vilken rolig människa. Jag satt och skrattade så jag hade ont i magen hela resan. Övriga passagerare satt helt tysta och undrade förmodligen om det hade varit roligare med terrorister ombord.

På Arlanda bytte jag till inrikesflyget som skulle ta mig hem. Där hamnade jag bredvid en butter och bitter man som inte sa ett ord på hela resan utom när han såg resans mål från flygplansfönstret. "Jaha, och där ligger (hemstadens namn) och... BJUDER ut sig!"

Övriga passagerare inom hörhåll tittade skumt på honom. Så även jag.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hans ungdomskärlek hade förstås lämnat honom för en annan. Jodå, sånt där sätter sina spår... *nickar vist*