Man kliver upp på morgonen och suckar åt vädret och tar på sig skorna som fortfarande är blöta och gå iväg bara för att komma på att man glömt matlådan i kylskåpet varpå man får gå tillbaka för att hämta densamma och sedan halka och slå sig på röven det första man gör när man kommer utanför porten.
Därefter går man krokigt som en gammal tant och svär över att det är halt och jävligt överallt och att norrmännen kör som idioter och att folk framför en envisas med att gå riktigt jävla långsamt och över att man klockan åtta på morgonen blir tillfrågad om att köpa hasch och man funderar på att antingen smocka till den lille gangstern eller köpa upp hela hans lager så att han slutar tjata någon gång.
Tunnelbanan är försenad och trots att man var ute i god tid så får man ända springa till bussen och hoppas på att man inte ramlar och slår sig på röven, vilket man ibland ändå gör, och ibland fattar inte busschauffören att han ska stanna trots att man både tryckt på - och skrikit - stopp flertalet gånger, är han döv eller vad är grejen?
När bussen stannat gäller det att inte halka och man svär som en gammal sjörövare över vem det är som inte sandar på gångvägarna och kallt är det också och mörkt och varför måste man egentligen jobba?
Synd att det skulle vara så komplicerat att jobba hemifrån med den här typen av jobb, bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar