Ja vi elsker

Har haft en intensiv vecka som involverat morgnar i misär och kvällar i kval. 

Nej, riktigt så illa har det inte varit, låt vara att jag haft en del deklarations- och bredbandsmässiga irritationsmoment att ondgöra mig över. 

Var på norska versionen av Skatteverket idag för att reda upp varför jag ännu inte fått mitt skattekort, trots tjat och trippla besök under föregående veckor.

Jädrar, vilken trängsel. Precis som vanligt.  Trängdes med Ola och Kari Norman i kön. De verkade inte heller ha förstått det där med deklarationen. 

Alltsamman tog två timmar. Men nu ska ¤%#%&/ förhoppningsvis mitt ståhej med den norska byråkratin vara över för i år.

Har ju gjort det här en gång förut, och då tillstötte jag i och för sig värre komplikationer. Skyldig staten åtta tusen? Shit! Nähä? Fel? Få tillbaka två tusen? Jaha? Var är de pengarna?

Jädra omstrukturalisering av norska skatteväsendet. Argh.

Imorgon ska jag få det förbannade skattekortet som jag ska rama in och ge till ekonomimänniskan på jobbet så jag kan få slippa skatta femtio procent någon gång. Förhoppningsvis får jag lön enligt riktig skattetabell nu i april. 

Men å andra sidan, att skatta femtio procent av sin lön kan nog benämnas "säkert sparande".

Får tillbaka lite cash nästa år. Alltid något.

Reflektioner över morgondagen

Man kliver upp på morgonen och suckar åt vädret och tar på sig skorna som fortfarande är blöta och gå iväg bara för att komma på att man glömt matlådan i kylskåpet varpå man får gå tillbaka för att hämta densamma och sedan halka och slå sig på röven det första man gör när man kommer utanför porten.

Därefter går man krokigt som en gammal tant och svär över att det är halt och jävligt överallt och att norrmännen kör som idioter och att folk framför en envisas med att gå riktigt jävla långsamt och över att man klockan åtta på morgonen blir tillfrågad om att köpa hasch och man funderar på att antingen smocka till den lille gangstern eller köpa upp hela hans lager så att han slutar tjata någon gång.

Tunnelbanan är försenad och trots att man var ute i god tid så får man ända springa till bussen och hoppas på att man inte ramlar och slår sig på röven, vilket man ibland ändå gör, och ibland fattar inte busschauffören att han ska stanna trots att man både tryckt på - och skrikit - stopp flertalet gånger, är han döv eller vad är grejen?

När bussen stannat gäller det att inte halka och man svär som en gammal sjörövare över vem det är som inte sandar på gångvägarna och kallt är det också och mörkt och varför måste man egentligen jobba? 

Synd att det skulle vara så komplicerat att jobba hemifrån med den här typen av jobb, bara.

Ännu en dag

Iväg och jobba. Jävla skitväder. Torkat gympaskorna på elementet inatt och vädrat samtidigt. Nu luktar det massiv fotsvett och jag har fått ont i halsen. 

Fantastisk start på den här dagen!

Men ska det vara så svårt med bindestreck?

Undrar hur mycket lugn och ro man egentligen får om man hyr barn. Men filmen var i alla fall billig.