Min väninna L och jag är båda ESC-fantaster, låt vara att hon är mer intresserad av Melodifestivalen än vad jag är, eftersom jag tappade intresset litegrann när man började med femtiofyra delfinaler. Och givetvis måste vi ju se finalen!
Sagt och gjort, vi bänkade oss i hennes kök framför hennes dator och började ganska raskt agera huliganer. Vin, ost och kex inmundigades och de sista skälvande minuterna av omröstningen höll vi varandras händer och ömsom vrålade, ömsom snyftade med blicken fästad på skärmen.
(Här skulle jag kunna skriva en spaltmeter om vad jag anser om resultatet och diverse andra grejer, men avstår eftersom jag inte har flera timmar på mig...)
Efter att ha accepterat faktum och konstaterat att det hade kunnat vara AVSEVÄRT värre samt avhandlat diverse teorier om vad som eventuellt kan fungera i ESC men inte i Sverige och tvärtom och övriga mer eller mindre suspekta funderingar gällande bland annat spionage och vad Malena borde ha på sig i Ryssland, så gav vi upp för kvällen.
Jag åkte hem med vad jag tror var partyvagnen, fick en halsduk av en kille för att han tyckte att jag såg kall ut. (?) Därefter kom jag hem, lade mig och läste lite om skruvar - ja, jag vet, men jag fick en massa kataloger på den där kursen och det är väldigt intressant.
Därefter fick jag ett sms från kollegan R som undrade om jeg var hjemme???. Ja, jag är hemma, svarade jag. Kan jeg komme til deg??? undrade han. Hmm, javisst, svarade jag och undertryckte en massiv längtan att anmärka på hans bruk av frågetecken.
Till saken hör att R renoverar sitt kök och dessutom bor ut åt helvete. Och jag fick ju sova på hans soffa en gång tidigare när vi hade en firmafest åt det hållet.
Sagt och gjort, klockan var nu tre på natten när jag travade ner till mötesplatsen, puben där vi brukar ha firmaöl efter att lönen kommit. Men R dröjde. Jädra slöhög, tänkte jag.
De tjugo minuterna jag väntade på honom lyckades jag attrahera flertalet sociala människor. Först kom två marockaner som jag självklart var tvungen att prata franska med samt diskutera skillnaden mellan fransk franska och marockansk franska och arabiskans inflytande i det sistnämnda. Därefter ville de ha med mig in och bjuda på öl. Det tyckte jag var en mindre bra idé, så de gick in utan mig.
Efter detta blev det slagsmål och verklig huliganaktivitet, så jag flyttade mig till andra sidan gatan och förbannade R:s långsamhet och lovade mig själv att skicka alla jävla idiotkunder till honom fram till sommaren.
Sedan kom det en kille som var på väg hem med en pizza, och frågade varför jag stod där ensam. Jag väntar på en kompis, sa jag. Du ska inte med hem på pizza då? undrade han. Njä, jag tror inte det, sa jag. Ta en pizzabit då, tyckte han. Sedan stod vi och avhandlade Oslos eventuella maffia tills R stod brevid mig och undrade wtf jag höll på med som stod och åt pizza och jiddrade med en randomsnubbe klockan halv fyra på natten.
Att be en tankad norrman som dessutom supit bort sin jacka att blåsa upp en luftmadrass med en pump, visade sig vara något krångligt. Han lyckades ramla på katten och slå foten i TV:n också. Sedan skulle han dra en rolig historia som jag tyckte var usel. Jag kontrade, men han tyckte inte att den funkade på norska.
Så där satt vi, klockan fyra på morgonen, på en luftmadrass, i ett ljusnande Oslo, och analyserade skämt på någon hybrid mellan svenska och norska. Inte kom vi fram till någonting heller.
Det absurda i tillvaron, azzå. Det absurda i tillvaron.
Men roligt var det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar