..kan jag inte titta på Spårlöst på TV4 och liknande program utan att böla som en sentimental lipsill med PMS?
Det är inte direkt några stilla tårar som dämpat rinner heller, kan jag informera om. Det är storlipande, vrålbölande, hyperhulkande, störtskvalande, mascararinnande ylande jag menar. Och alltid lyckas det ringa någon tajmingprofessor mitt i dylika program, varpå jag måste försöka maskera mitt snyftande medelst ganska genomskinliga hostningar och långa, omotiverade pauser.
Jag misstänker att folk som talat med mig - medan jag ser på ovan nämnda program - tror att jag är en mycket labil människa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hehe, jag såg faktiskt en sväng på det programmet när jag besökte Sverige...
Producenterna lyckades med att spela alla känslokort helt rätt. Stackars halvisländska flicka som aldrig träffat far sin...
Ja, jisses...
Hallå! Driv icke med stackars halvisländska faderlösa flickor! Det är FILANTROPI och EMPATI och HOPP OM VÄRLDEN vi talar om här! AzzÅåh!
Skicka en kommentar