Vad är Internet?

En gång för länge sedan arbetade jag som tidigare nämnt i supporten hos en av Sveriges största leverantörer av digital-tv, ip-telefoni och bredband. Ett arbete där tålamod ibland var av större vikt än tekniskt kunnande.

Jag låter följande exempel tala för sig självt.

-Internet är helt trasigt! säger tanten i luren uppgivet. Ingenting fungerar som ni sa att det skulle, och jag vill ha pengarna tillbaka!

- Jaså, säger jag. Vad är det som händer då? Vad får du för felmeddelande?

-Vadå felmeddelande?, säger tanten frågande.

Jag suckar och inser att jag har att göra med en sån kund som troligtvis har problem att få kaffebryggaren att fungera. Varje morgon. Jag bestämmer mig för en annan attack.

-Hur lyser modemet?

-Va? Jag är inte så hemma på datorer, så prata inte fackspråk är du snäll.

Jag trummar uppgivet på arbetsbordet. Kollegan bredvid mig tittar irriterat på mig. Han har troligen en efterbliven kund han också. Det faktum att lunchrasten nalkas tröstar mig åtminstone, så jag anammar all min serviceanda och försöker på nytt:

-Du vet den där apparaten som du fick hemskickad när du beställde bredband från oss? Hur lyser den?

-Det är en massa lampor... Jag är inte så teknisk... Men det lyser som vanligt! Jag beställde ju det här från er för ett halvår sen och det har aldrig fungerat! Jag betalar massor av pengar till er varenda månad! Och jag kommer fortfarande inte ut på Internet!

-Men vilka lampor lyser på modemet?

-Ja... den gröna.. tror jag.. och de andra.. jag ser så dåligt.. jag är ju ändå åttiotvå år gammal... jag ska hämta mina glasögon...

TIO MINUTER SENARE

-Det står "frekvens" här... och FM... och AM...

Jag slår huvudet emot bordet på min arbetsstation i vånda. Tanten har uppenbarligen blandat ihop modemet med radioapparaten. Herregud! Varför just jag?

Jag gestukulerar vilt åt mina kollegor att lyssna, och sätter på högtalartelefonen. De närmar sig; medlidande - väl medvetna om den ångest som supportjobbet då och då medför.

-Men vad händer när du går in på Internet? frågar jag den förvirrade pensionären.

-Vadå? Hur gör jag det?

Grina. Min lunch kommer att få vänta på mig minst en timme till.

-Om vi säger så här, säger jag med min mjukaste stämma och försöker låta som att jag inte vill strypa kunden långsamt med nätverkssladden. Ser du ett blått E på skrivbordet?

-Jag ser massor av saker här, förstår du, lilla vän, säger kunden från helvetet och blir tyst ett tag.

Uppenbarligen letar hon för fullt, men jag blir misstänksam då jag hör att det prasslar oavbrutet.

-Ehm, hittar du Explorer? säger jag med ångest i rösten.

Jag vill ha min lunch IDAG!

-Nej, jag hittar min avlidne mans affärspapper... och gamla fotografier... och min mammas gamla recept...

Doh. Omedelbart undrar jag vad jag möjligtvis kan ha gjort i tidigare liv för att förtjäna att möta sådan enorm dumhet.

-Jag menade på datorn! Hittar du Explorer på datorn?!

Det blir tyst i luren. Ragatan slutar prassla bland papperen.

-En dator? Vad ska en gammal tant som jag med en sån till? Jag sa ju att jag inte är så teknisk av mig, jag vill bara komma ut på Internet! Jag bor ju i ett av er anslutet hus, jag ska inte behöva ha en dator!

Vid det här laget håller de ansamlade kollegorna i mitt arbetslag på att vika sig av skratt. Jag förbannar mitt öde och säger trött:

-Okej. Vi gör så här - jag säger upp din bredbandstjänst tills dess du skaffat dig en dator, samt lärt dig skillnaden mellan ett modem och en radioapparat.

Som väntat - skräcködlan i andra änden börjar genast svära över hur lite servicekänsla vi visar en gammal, långsamt döende kvinna som har rätt att komma ut på Internet utan de extrakostnader som en dator innebär.

Jag lägger på när hon kallat mig för rutten amöba. Som om hon visat någon slags respekt för att det är lunchdags.