Risig rökridå

Imorse vaknade jag av fåglars kvitter, solens strålar och någons gräsklipparjävel. Tänkte först gå och klippa till den gräslige jäveln, men avstod. Borde egentligen ha avstått från det platta skämtet i föregående mening också, men det hann jag inte. Detta är ju löpande text. Nej, det var långsökt.

Åter till saken.

För en stund sedan höll jag i godan ro på att komponera och tillreda en alldeles förträfflig måltid bestående av torsk, citron- och vitlökssauterad sparris med hollandaisesås och ris, när jag kände att det luktade udda. Nästan bränt.

Först tänkte jag att grannen - för att jävlas - grillade bildäck på balkongen som ett led i vad jag för enkelhetens skull hädanefter kommer att hänvisa till såsom tvättstugekonspirationen. Jag hade precis stuckit huvudet mellan gardinerna för att misstänksamt spana ut över innergården, när jag insåg att kraftig rökutveckling höll på att övermanna min andningsapparat.

Hostande och hulkande - inte helt olikt min katt- hann jag precis hälla vatten i riskastrullen innan hela härket fattade eld och sprängdes. Eller något åt det hållet. Ska det vara dramatik ska man ju fläska på ordentligt!

Så nu sitter jag här med en förträfflig lunch. Utan ris. I ett kök med en dimma likvärdig dess dito i Lützen 1632.

Dagens insikt: Ska man koka ris ska man helst tillsätta vatten.