Jag har alltså en katt. Denna katt är till hälften söt, och till andra hälften smått efterbliven och/eller i trotsåldern - ett stadium i vilket hon i sådana fall befunnit sig de senaste åtta åren.
Många är de klösmärken som genom åren ristats in på soffor och väggar. Många mattor har gått från att vara vanliga hederliga trasmattor till att bli potentiella dödsfällor, i och med alla lösa trådar som man mitt i natten fastnat med foten i. Att snubbla och landa med huvudet i soppåsen man ställde i hallen föregående kväll är ingenting jag rekommenderar att ni provar hemma. Inte borta heller, för den delen.
Katthärket behövde alltså en klösbräda.
Sagt och gjort; eftersom jag är både snål, kreativ och latent kriminell* så smög jag snabbt och tyst som en ninja ut i trapphuset och snodde den vanliga gröna dörrmattan i plast, som är standard i de flesta svenska byggnader. Därefter stod jag, beredd med ett basebollträ och en sopsäck, och spanade ut genom titthålet några minuter. Detta eftersom jag ville vara säker på att det inte fanns några vittnen - och om så funnes - oskadliggöra dem.
Efter att ha arrangerat mattan på ett synnerligen finurligt sätt i lägenhetens förrådsutrymme, lyfte jag upp den sovande, dreglande, och hårande katten från min nya tröja och placerade henne på stöldgodset. Omedelbart spärrades de två små gula upp för att sedan misstänksamt smalna av. Morrhåren darrade och ryggen kröktes. Hon började hosta. Hulka. "Näe, men vafan", tänkte jag. "Du ska klösa, inte kräkas!". Katten lyfte blicken från en skalbagge** som kravlade sig upp ur mattan, och glodde surt på mig medan hon såg ut att tänka: "Väck mig igen och jag spyr på riktigt, i protest!". Därefter började hon klösa på mattan. I tjugo minuter.
Således sitter jag nu här med passet i hand och väskan packad, ifall hyresvärden eller Säpo skulle få för sig att utreda detta fasansfulla brott mot Föreningen Dörrmattans Vänner och de hyresgäster som väljer att gå in källarvägen.
Men aldrig mer skall mitt norra öga komma att skåda färska klösmärken i soffan. Halleluja.
*Nu råkar ju ordet "kriminell" vara väldigt svårdefinierat.Stjäl du exempelvis dörrmattor kommer du med största sannolikhet att brinna i helvetet. Skulle du däremot vara en sådan filantrop att du plockar med dig glas från nattklubbar och dylikt - för att personalen ska slippa diska så mycket - då hamnar du däremot på Gud Faders högra sida i himmelriket. Eller hur, Linda?
**Var skalbaggen hamnade efter att ha blivit brutalt mördad av en insektshatande kriminell dåre beväpnad med en tung bok, förtäljer inte historien.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Du e för himla härlig tjejen...du får mig alltid att skratta på ett eller annat vis :D En annan gick minsann å köpte ett sånt där klös/sov-träd till sina oförskämda och otacksamma odjur, med de vill ja ha sagt att ditt drag förmodligen va smartare än mitt då mina odjur fullkomligt ignorerar sitt fina träd ;)
Haha, underhallande!
Raknas att stjala toapapper fran sin arbetsplats/skolan?
Givetvis. (Skit)nöden har ingen lag, som man säger! :)
Underbart! Själv har jag lagt ner oförskämt många slantar på ett groteskt klösträd till mina evigt hårande djur. Resultatet blev att de numera är så bortskämda att de inte nöjer sig med mindre. Jag skulle gjort som du från början.. dörrmattor is the shit!
Hehe, ja... (skit)nöden är ju uppfinningarnas moder...
Och: när jag bodde hemma så brukade vår katt tycka att det var en ypperlig idé att klösa på mina jeans som hängde på en krok på väggen. Lite synd att man inte kan tvinga katten att köpa nya byxor. Jaja, vad ska man göra när alla katter jag stöter på är ute efter min halspulsåder?
Absolut, och inte nog med att hamna bredvid Gud i himlen, man kan även belönas med kläder och annan klubbmerchandise! Är man VIP så är man.
Dessutom kan man få sin nuna förevigad på parisiska motsvarigheter till stureplan.se, det ni!
Skicka en kommentar