Gällande TV-Shop

Någon gång hamnar vi alla där. Någon gång har vi alla fallit offer för denna hurtfriska tortyr, då vi blivit sittande framför TV:n med frånvarande beundran i blick inför ännu ett hemmagym.

Det handlar om TV-Shop.

Oavsett hur mycket vi än ljudligt expektorerat oss över TV-Shops hurtfriska försök att pracka på oss cellulitkrämer, rengöringsmedel för kopparföremål eller hårborttagningsmedel, så kommer det förr eller senare en tidpunkt då vi resignerar.

Dessa psykets svaga stunder brukar vanligtvis infalla då Ettan visar testbild, Tvåan sänder tjeckisk dockteater om mobbade barn, och övriga kanaler simultant kräks ut reprisen av det samisktextade avsnittet om Finlands spannmålsunderskott.

Till att börja med retar du upp dig på de klämkäcka programledarna. Sen suckar du över pianoklinkandet som är tänkt att låta inspirerande, men som mest bidrar till att få inslaget att låta som en väldigt modernistisk konsert. Efter detta grinar du över de "uppriktiga" testpersonerna, de "ärliga" åsikterna om den "attraktiva" produkten - samt naturligtvis över den fåniga idén att överhuvudtaget uppfinna ett hemmagym med inbyggd fläkt och wapfunktion. Ett hemmagym som i vanlig ordning går att fälla ihop och skjuta in under sängen.

Men efter ett tag börjar din hjärna att mjukas upp. Din klentrogenhet börjar att övergå i intresse, efter att du i ditt tillfälligt världsfrånvända tillstånd halvt undermedvetet lyssnat till hur smala och lyckliga människor berättar om hur deras liv drastiskt förändrats sedan de investerat i denna uppenbarligt fantastiska Muscle Cracker 2000.

Du torkar snart tårarna och ler fånigt. Ett hemmagym är kanske inte en så dum idé ändå? Du rör ju faktiskt på dig alldeles för lite, och med en dylik apparat kan du ju utforma din egen träning, precis som de sympatiska människorna från TV precis påpekat.

Du går och tittar under din säng. Det är ganska tomt där, sånär som på en strumpa och lite damm. Skulle det inte passa att ha en Muscle Cracker 2000 där istället?

I spegeln ser du en obestämbar beige klump. När du öppnar plånboken faller det ut döda flugor. Ditt jobb är ett skämt, och din chef också. Men det har du inte vågat tala om för honom. Dina fötter är olika stora och ditt hår ser ut som svinto, och du har faktiskt inte varit utomlands de senaste tjugofyra åren; förutom den gången du var i Ystad, och det var ju i alla fall nästan Danmark.

Ilskan växer inom dig; du ska minsann också bli smal och vacker! Medan du frenetiskt trycker ner telefonknapparna och ivrigt beställer en Muscle Cracker 2000, hör du TV-Shops klämkäcka tillrop i bakgrunden. Sedan går du och sätter dig i soffan, tar en drink, bultsaxar tånaglarna och väntar.

När maskinen anlänt sliter du upp paketet och finner att den är mycket mindre än du trott, samt att du skulle behöva gå ner sextiosju kilo innan du överhuvudtaget kan sitta på den eftersom den är tillverkad av hårdplast och svartmålad frigolit. Dessutom får du en känsla av att den är felmonterad; det finns bara en pedal. Du undrar om det är meningen att du ska trampa med en fot i taget. Några extrafunktioner kan du inte urskilja heller, förutom att den gnisslar när du petar på den.

Trött och sammanbiten lyfter du upp helvetesredskapet för fyratusenfemhundranittionio spänn och kastar ut det genom fönstret, och myser när du hör kraschen mot asfalten. Du kan minsann träna utan någon sabla maskin. Imorgon ska du påbörja ditt nya liv. Om du kommer ihåg det.