Jag har drabbats av en förkylning så kolossalt svårartad att jag känner mig snuvad på tillvaron. Till och med datorn har fått virus. Nej, det var bara nys.
Och som vanligt kan denna min misär bäst belysas med ett stycke förnämlig skaldekonst.
Så lider jag här med min brustablett,
och undrar var glädjen blev av.
När var det livet gick ärkesnett?
När var det jag grävde min grav?
Snörvlar än, jag har inget val!
På nätterna hämnd jag ruva!
Varför, o varför, är den kvar -
denna förbannade jävla snuva?
Nu ska jag återgå till min lit de parade. Hav tålamod.
fredag, april 25, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hejsan!
Till dig hittade jag av en liten, men oerhört glädjande slump.
Dina underfundiga funderingar och betraktelser, i skön harmoni med ditt ljuvligt vackra språk, ger mig många varma leenden. Tack för det!
Hoppas du snart snuvat klart...så du kan komma tillbaka till livet!
Hälsningar Peter
Nar kommer diktsamlingen?
Och hur gick det i Kramfors? Har du insett att norsk gransvakt ar ditt himmelska kall?
Detta blogginlägg sätter ord även på mitt nuvarande tillstånd.
Att var förkyld måste vara den yttersta förbannelsen.
Skicka en kommentar