Tur man har brandvägg på datorn. Nä.

Precis efter att jag skrivit föregående inlägg så gick brandlarmet. Igen.

Förra gången det tjöt så låg jag och sov, och kastade mig förvirrat upp på en stol och började skruva ner alarmdosan från taket. Efter det fick jag käft av vaktmästaren när han skruvade upp det igen eftersom man under inga omständigheter ska skruva ner rökdetektorer. I synnerhet inte seriekopplade rökdetektorer. 

Och tur var väl det.

Tussan började bete sig konstigt. Och efter ett par minuter så började det lukta rök. Hittade dock inget suspekt i min lägenhet, men korridoren var däremot smockfull av rök. 

Jävlar, tänkte jag och kastade in Tussan i en väska eftersom jag inte hittade kopplet. Därefter mötte jag en massa brandmän och hyresgäster i trapphuset. Sen satte jag mig på gräsmattan med katten och åskådade rökdykarna i lägenheten bredvid min. 

Det verkar dock inte vara någon fara, eftersom jag ju fick gå in igen ganska raskt. Men tre brandbilar, ambulans och polis samt ett rökfyllt hus kan ju göra vem som helst orolig. 

Pratade med en tjej i hissen när jag precis kommit hem från jobbet för ett par timmar sedan. Hon bar på två sextiolitersryggsäckar och kom nu hem efter fyra månader på resande fot.

Led med henne när jag satt på gräsmattan. Så drygt att komma hem efter en lång resa, äntligen slappna av i egen vrå - och så börjar det brinna i huset med en gång. Det är fanimej definitionen av tragikomik.