Drama på hjärnavdelningen

För en vecka sedan var jag uppenbarligen för otålig med jobbets dator. Jag råkade nämligen beställa trettiotre stora as till motorgräsklippare istället för tre.

De anlände häromdagen.

När chefen upptäckte detta, blev han grinig och utbrast: "Var faaeen ska jag ställa trettiotre jävla gräsklippare?".

Byggvaruhuset har nämligen inte så stort lager, utan varorna beställs löpande - och i små mängder - från leverantörerna. Och eftersom gräsklipparna kom direkt från Tyskland, bleve det tydligen onödigt dyrt att skicka tillbaka dem.

Och där tronade nu dessa trettiotre monstergräsklipparkartonger med alla sina stolta kubikmeter, och tog upp nästan hela lagrets golvyta.

Jag tyckte det hela var riktigt pinsamt - ungefär som den gången då jag jobbade med bredband och digital-tv och råkade skicka hem sju programkort till en kund, som bara var i behov av ett. Fast värre. Men vadå, systemet var segt och jag hade klickat som en galning i programmet i tron på att det hängt sig. Att jag aldrig lär mig.

Chefen surade, i egenskap av drama queen. Lageransvarige flinade dock, tog det hela med ro och konfererade med skyltningsansvarige, och tillsammans beslöt de att rada upp alla gräsklipparkartongerna vid en vägg i anslutning till entrén. Så skedde också.

Nu, ett par dagar senare, är nästan hälften av gräsklipparna borta. Kunderna har tydligen trott att de är utgående varor till rabatterat pris, eftersom det finns så många. Att det är samma pris som alltid, vet ju inte de.

Min chef lyste härmed upp och gratulerade mig till en bra säljkupp och en strålande marknadsanalys. Hmm. Han hade redan glömt bort varför det kommit så många gräsklippare i första taget, och jag kände inte för att påminna honom heller.

Jag ska nog ta det lite lugnt med klickandet i fortsättningen. Tålamod är trots allt en dygd.