tisdag, april 29, 2008
Ett mail till Estrella
Därför mailade jag under gårdagen Estrella i våldsam affekt - mailet i dess helhet samt Estrellas svar följer här nedan.
I sanning ett litet steg för människan och ett stort för mänskligheten, eller hur det nu var.
Hej Estrella och Kraft Foods!
Det är med sorg i hjärtat jag måste meddela er om den tragiska händelse som förmörkade min tillvaro den tjugoåttonde dennes.
För att börja dagen på ett bra och sunt sätt satt jag här framför min laptop och hade i sinnet att läsa nyheterna, och till det inmundiga några av era förträffliga vickningschips.
Men döm om min fasa, min outsägliga förvåning samt oerhörda besvikelse då jag skulle lyfta sagda påse och placera den på skrivbordet! Påsen, som jag öppnat med det uppenbarligen värdelösa Estrella-rycket bara sekunder innan, hade härvid fått en spricka i emballaget!
Det är nu med tårar i ögon och sorg i hjärta som jag nu meddelar er att större delen av denna usla påses innehåll nu ligger på golvet under min stol.
Jag hoppas att ni förstår mitt problem, och att vi gemensamt kan hitta en lösning på detta.
Vänligen,
Siquidem
Varpå den humorbefriade ansvarige skrev tillbaka:
Hej!
Det var en tråkig händelse Du råkat ut för. För att vi ska registera en reklamation så vill vi få in varan. Adressen står på påsen.
Med vänlig hälsning
KRAFT FOODS SVERIGE AB
Konsumenttjänst
Tror ni jag orkade bemöda mig om att skicka in påsen och plocka upp hundra chips från golvet? Nej.
Det viktiga var ju att Estrella skulle bli medvetna om detta fasansfulla problem.
Vilken härlig dag!
Glad i hågen skall jag nu glida ner på stan och dumflina kokett åt varenda pensionär.
Återkommer senare med någon annan relevant information.
fredag, april 25, 2008
Gällande TV-Shop
Någon gång hamnar vi alla där. Någon gång har vi alla fallit offer för denna hurtfriska tortyr, då vi blivit sittande framför TV:n med frånvarande beundran i blick inför ännu ett hemmagym.
Det handlar om TV-Shop.
Oavsett hur mycket vi än ljudligt expektorerat oss över TV-Shops hurtfriska försök att pracka på oss cellulitkrämer, rengöringsmedel för kopparföremål eller hårborttagningsmedel, så kommer det förr eller senare en tidpunkt då vi resignerar.
Dessa psykets svaga stunder brukar vanligtvis infalla då Ettan visar testbild, Tvåan sänder tjeckisk dockteater om mobbade barn, och övriga kanaler simultant kräks ut reprisen av det samisktextade avsnittet om Finlands spannmålsunderskott.
Till att börja med retar du upp dig på de klämkäcka programledarna. Sen suckar du över pianoklinkandet som är tänkt att låta inspirerande, men som mest bidrar till att få inslaget att låta som en väldigt modernistisk konsert. Efter detta grinar du över de "uppriktiga" testpersonerna, de "ärliga" åsikterna om den "attraktiva" produkten - samt naturligtvis över den fåniga idén att överhuvudtaget uppfinna ett hemmagym med inbyggd fläkt och wapfunktion. Ett hemmagym som i vanlig ordning går att fälla ihop och skjuta in under sängen.
Men efter ett tag börjar din hjärna att mjukas upp. Din klentrogenhet börjar att övergå i intresse, efter att du i ditt tillfälligt världsfrånvända tillstånd halvt undermedvetet lyssnat till hur smala och lyckliga människor berättar om hur deras liv drastiskt förändrats sedan de investerat i denna uppenbarligt fantastiska Muscle Cracker 2000.
Du torkar snart tårarna och ler fånigt. Ett hemmagym är kanske inte en så dum idé ändå? Du rör ju faktiskt på dig alldeles för lite, och med en dylik apparat kan du ju utforma din egen träning, precis som de sympatiska människorna från TV precis påpekat.
Du går och tittar under din säng. Det är ganska tomt där, sånär som på en strumpa och lite damm. Skulle det inte passa att ha en Muscle Cracker 2000 där istället?
I spegeln ser du en obestämbar beige klump. När du öppnar plånboken faller det ut döda flugor. Ditt jobb är ett skämt, och din chef också. Men det har du inte vågat tala om för honom. Dina fötter är olika stora och ditt hår ser ut som svinto, och du har faktiskt inte varit utomlands de senaste tjugofyra åren; förutom den gången du var i Ystad, och det var ju i alla fall nästan Danmark.
Ilskan växer inom dig; du ska minsann också bli smal och vacker! Medan du frenetiskt trycker ner telefonknapparna och ivrigt beställer en Muscle Cracker 2000, hör du TV-Shops klämkäcka tillrop i bakgrunden. Sedan går du och sätter dig i soffan, tar en drink, bultsaxar tånaglarna och väntar.
När maskinen anlänt sliter du upp paketet och finner att den är mycket mindre än du trott, samt att du skulle behöva gå ner sextiosju kilo innan du överhuvudtaget kan sitta på den eftersom den är tillverkad av hårdplast och svartmålad frigolit. Dessutom får du en känsla av att den är felmonterad; det finns bara en pedal. Du undrar om det är meningen att du ska trampa med en fot i taget. Några extrafunktioner kan du inte urskilja heller, förutom att den gnisslar när du petar på den.
Trött och sammanbiten lyfter du upp helvetesredskapet för fyratusenfemhundranittionio spänn och kastar ut det genom fönstret, och myser när du hör kraschen mot asfalten. Du kan minsann träna utan någon sabla maskin. Imorgon ska du påbörja ditt nya liv. Om du kommer ihåg det.
Ack!
Och som vanligt kan denna min misär bäst belysas med ett stycke förnämlig skaldekonst.
Så lider jag här med min brustablett,
och undrar var glädjen blev av.
När var det livet gick ärkesnett?
När var det jag grävde min grav?
Snörvlar än, jag har inget val!
På nätterna hämnd jag ruva!
Varför, o varför, är den kvar -
denna förbannade jävla snuva?
Nu ska jag återgå till min lit de parade. Hav tålamod.
tisdag, april 22, 2008
He couldn't bear it!
måndag, april 21, 2008
En dag i supporten
Ibland kunde det dock ringa diverse stolpskott som i och för sig bringade lite action till vardagen - låt vara att den drabbade kommunikatören ibland intet hellre ville än att hänga sig i nätverkskabeln eller dränka sig i kaffemuggen.
Låt mig illustrera detta med hjälp av en liten dikt av självupplevd karaktär.
Supportar som vanligt och hjälper en kund;
grinig och ganska burdus.
Jag frågar om brandvägg, han tänker en stund:
”Ingen aning - det är gammalt, mitt hus”.
Kunden han säger modemet är kasst,
och skriker i högan oktav.
Att det var kabeln som inte satt fast,
vill kunden ej kännas av.
Och gubben han hotar med stryk och polis,
vildsint, makalöst sur.
Märker sin bristande expertis,
slänger mumlande på sin lur.
lördag, april 19, 2008
Läsarfrågor
Jag har under en längre tid, säg en sisådär 23 år, undrat följande saker som jag hoppas du kan hjälpa mig med:
(i) Finns Gud?
(ii) Varför blir navelludd mörkt även då man har haft ljusa/vita kläder på sig? Är det hudavlagringar som fastnar i fibrerna?
(iii) Om en man talar fritt till en skog där det inte finns några kvinnor, har han då fortfarande fel?
(iv) Om människor hade varit nakna hela tiden, med undantag för fötterna, hade porrtidningar varit fulla av bilder på halvblottade fötter då?
(v) Är smärta bara en förhöjd form av njutning, eller är det vekhet som lämnar kroppen?
Skulle vara tacksam för svar snarast, jag börjar bli desperat!
In Fidem, Siquidem!
// X X*
Högst ärade läsare,
låt mig gratulera å det vidlyftigaste! Du har i ett enda mail lyckats sätta fingret på mänsklighetens kanske viktigaste frågor!
1) Finns Gud? En mycket relevant fråga som varit på modet många tusen år, och som kontinuerligt återkommer i nya modeller och färger. Gudssfrågan är som den lilla svarta, helt enkelt.
Låt oss anta att Gud är som svettgöken! Denna fågel skall enligt olika ornitologiska sällskap och församlingar världen över i allra högsta grad existera; och påstår man motsatsen eller till och med hädar den lille saten (jfr "Svettgök också!", eller "Din sabla svettgök!"), så riskerar man att få ett följe arga fågelskådare efter sig. Uppfattningen att fågeln existerar grundar sig på att pippiprofeten Plunta Öronvårta en gång för länge sedan skådade en sådan varelse på sin farstukvist, och sedan skrev en följetong på pergamentrulle om det.
Problemet med att bevisa svettgökens existens beror på att gemene man helt enkelt inte kan se den. Svettgöken skäms nämligen så mycket över sin odör att den på synnerligen fantasifulla sätt håller sig borta från omgivningen. Endast de som valt att tro på Frk. Öronvårtas skildring om vad som verkligen hände på farstukvisten i fråga den där morgonen i maj, har en chans att verkligen skåda det stackars stinkande miraklet.
Detta svarar dock inte på frågan om svettgöken eller Gud finns. Bara att det finns nötter som är beredda att tro på vad som helst.
2) Varför blir navelluddet mörkt? Jo, navelluddet blir mörkt automatiskt numera, för att man på fredagen ska slippa upptäcka att man fått rosa navelludd efter att ha burit en vit tröja på onsdagen och röd tröja på torsdagen.
3) Om mannen fortfarande har fel? Nu råkar det ju vara på det viset att karlar alltid har fel, så svaret på den frågan måste således vara ja. Dock har mannen i exemplet tur, eftersom skogen förefaller vara tom på kvinnor som försmädligt hade kunnat påpeka det felaktiga i hans harang.
4) Formas porren av samhället? Ja, troligen. Men då ställer en vaken och frisk hjärna genast sig frågan - varifrån härstammar då fotfetischisterna? Från en skoälskande nakenstam i djupaste djungeln?
5) Är det vekheten som lämnar kroppen vid smärta? Skulle du ställa den frågan till en moder, skulle du antagligen få svaret att det var barnet som lämnade kroppen. Annars vet jag inte.
Hoppas du är nöjd med svaren! Om inte, får du hitta på nåt bättre själv, din svettgök!
*Läsaren i fråga får själv ge sig tillkänna om han så önskar. Detta för att jag vill undvika att genera honom inför hans kompisar.
fredag, april 18, 2008
Baktankar
Men plötsligt, utan någon som helst förvarning blev jag anfallen! Stjälpt till golvet! Mina händer skälvde till, och jag släppte kortleken likt en vegansk fundamentalist som ertappats med en köttbit. Jag stapplade likt en odöd mot köket. "BAKA" sa Rösten, "NU BLIR DET ANDRA BULLAR!". Oförmögen att ens förstå att min hjärna blivit kapad av främmande, husmoderliga makter, tog jag mig mekaniskt till skafferiet.
Innan jag visste ordet av hade jag hällt upp en liter vatten, en deciliter olja och hundra gram torrjäst i en skål. Fingervarmt, till och med, precis som Rösten instruerat mig. Knådandet var snart ett faktum, och inom kort stod det en dubbel sats frukostbullar på köksbordet. Doften av nybakt fyllde bostaden och harmonin förtogs endast minimalt av det faktum att det nu låg mjöl över hela golvet; en syn som skulle ha fått en förvirrad kokainist att jubla.
Vilken slutsats kan dras av detta? Det vet jag inte. Men här kommer i alla fall receptet - nu när vi ändå är igång med dessa husmorsfasoner. I nästa inlägg ska vi gå igenom hur man bäst skrubbar toalettstolen. Eller inte.
Vitt bröd; troligen uppfunnet av en uttråkad hemmafru
Cirka 20 bullar
0,5 dl olja (eller
5 dl mjölk eller vatten
50 g jäst
1 tsk salt
2 tsk socker
ca
1. Blanda fett och mjölk/vatten och värm till fingerljummet. Fingerljummet, sa jag - inte iskallt och inte så det kokar. Det blir konstiga bullar om man fipplar med temperaturen.
2. Lös upp jästen i degspadet. Skvätt inte, såvida du inte har en hushållerska som ivrigt städar upp efteråt. Men å andra sidan, hade du en hushållerska skulle du väl inte stå och baka bullar?
4. Rör i större delen av mjölet (spara 2-
5. Jäs degen i bunken i ca 30 min (till dubbel storlek).
6. Stjälp upp degen på bakbord och forma till bröd, bullar eller gifflar. Jag försökte forma en liten hund så att jag skulle kunna kalla den bull-dog, men den stackaren fick någon slags Tjernobylreaktion i ugnen och såg ytterst missbildad ut när jag tog ut plåten. Måste tweaka receptet en aning, det måste ju klara av sådana här nödvändigheter.
7. Var var vi nu? Jo!
Långfranska (2 stk): Jäs på plåt i ca 30 min. Pensla eventuellt med ägg och strö på vallmofrö. Grädda sedan i nederdelen av ugnen i 200-225 grader ca 30 min.
Frukostbullar (ca
8. Ät en bulle. Eller låt din munkskänk prova först, ifall du har en sådan.
Voilà - nu kan du impa på din partner, kompis, granntant, sotare eller whatever. Halleluja. Nu är brödlådan bakfull.
onsdag, april 16, 2008
Svensken på semester
På semestern ska man ta det lugnt, filosofera och verkligen slappna av på så sätt att man verkligen är utvilad när man kommer tillbaka till den grottekvarn som väntar en på jobbet. Första dagen på jobbet efter semestern - hur många svenskar dyker upp utvilade och raska i sinnet och anden?
Första dagen på jobbet efter semestern brukar svensken dricka femton koppar kaffe på en halvtimme för att lugna nerverna efter den flygresa han genomled bara några timmar innan, eftersom han ville få ut så mycket som möjligt av den resa till Mallorca som han sparat ihop av sin surt förvärvade lön. "Ingenting skall förfaras", menar svensken, "har man fyra veckors semester så ska man fanimej se till att utnyttja dem också, den där jävla gubbstrutten till chef ska få se att jag inte blev knäckt av hans jävla förordade övertidsarbete."
Hela året sparar svensken för att kunna fly fältet när semestern hägrar. Hela året planerar han, skriver ut kartor och restips och strax innan han somnar filar han på den ultimata resrutten; och när han väl landat på flygplatsen i det Förlovade Landet får svensken något galet i blicken. Barnen, som har kräkts i flygplanet, ritat gubbar på väggarna och grinat högljutt önskar enbart utforska poolen, men får en arg blick från far och mor. "Nu är vi ju på semester, barn! Bada kan ni göra hemma!"
Med de utskrivna planeringarna och veckotidningarnas reseguider i ett fast grepp ger sig således svensken ut på sightseeing. Många är de kolosser, statyer och byggnader som skall beskådas innan dagens kvot är uppfylld, och svensken kan tillåta sig att linka hemåt med sina av skavsår hårt ansatta fötter; dock smått tillfredställd myser han över den lista med avbockade sevärdheter han kan stoltsera med då han återvänder till sitt arbete.
Väl vid poolen slappnar svensken av - på riktigt. Då barnen efter mången timmes plaskande och skrikande väl ligger nedbäddade inne på hotellrummet, frekventerar svensken hotellets minibar; och efter att ha vunnit en blodig och fientlig kamp om den sista utfällbara solstolen, inmundigar han en Bloody Mary. Och en Malibu. Och en Piña Colada. Samt några fler drinkar med exotiska namn som ger svensken en känsla av att vara inne och hipp - och dessutom är det ju synd och skam att inte passa på när det är så billigt. Svensken minns med en rysning hur det är att förnedras under Systembolagets försmädliga maktposition, och sträcker sig ånyo efter glaset.
Med hemlandets misär i åtanke skålar svensken glatt och dansar frenetiskt till sommarens partyhits trots att han är femtiotvå år gammal och känner av sin onda rygg redan efter första låten. Därefter sätter han drinkparaplyet bakom örat och flörtar med servitrisen; varpå han får onda blickar av sin fru som minsann kommer att påminna honom om detta snedsteg de resterande åren av äktenskaplig samvaro.
Om svensken har tur så vaknar han i sin hotellsäng; uppburen av hustrun och fem starka nattportierer. Har han otur vaknar han i rabatten eller något annat mindre lämpligt ställe, med obestämbara fläckar på sin nyinköpta Armaniskjorta från marknaden. Med värkande huvud och ett illamående bortom denna värld blir han utskälld av sin äkta hälft som efter detta hämnas genom att shoppa upp den till öl inofficiellt avsedda semesterkassan.
Barnen får, trots föräldrarnas ömma omsorger och förmaningar att inte gå ut i solen mellan klockan 07 och 21, ändå solsting, märkliga svettningar samt suspekta utslag som enligt det medhavda exemplaret av Hemmets Läkarbok indikerar malaria och/eller aids.
Så förflyter svenskens chartervecka, och han känner verkligen att han fått valuta för pengarna när det är dags att åka hem. Han har ju fått chansen att se en annan kultur och lära sig några ord på lokalspråket; även om hans uttal gör att inte ens reseledaren förstår vad han vill säga. När svensken samlat ihop sin familj och alla sina väskor samt tagit cirka hundra bilder på hotellrummet för att han glömt att fotografera under veckan och inte vill åka hem utan foton, gråter hotellpersonalen. Av lättnad.
Väl tillbaka på jobbet frågar arbetskamraterna om han haft en trevlig semester och om han handlat mycket billig sprit. ”Jovars,” säger svensken, ”det var skönt att komma bort ett tag, synd bara att det alltid ska vara en massa skräniga och jobbiga turister överallt”.
måndag, april 14, 2008
Hur jag blev kriminell
Många är de klösmärken som genom åren ristats in på soffor och väggar. Många mattor har gått från att vara vanliga hederliga trasmattor till att bli potentiella dödsfällor, i och med alla lösa trådar som man mitt i natten fastnat med foten i. Att snubbla och landa med huvudet i soppåsen man ställde i hallen föregående kväll är ingenting jag rekommenderar att ni provar hemma. Inte borta heller, för den delen.
Katthärket behövde alltså en klösbräda.
Sagt och gjort; eftersom jag är både snål, kreativ och latent kriminell* så smög jag snabbt och tyst som en ninja ut i trapphuset och snodde den vanliga gröna dörrmattan i plast, som är standard i de flesta svenska byggnader. Därefter stod jag, beredd med ett basebollträ och en sopsäck, och spanade ut genom titthålet några minuter. Detta eftersom jag ville vara säker på att det inte fanns några vittnen - och om så funnes - oskadliggöra dem.
Efter att ha arrangerat mattan på ett synnerligen finurligt sätt i lägenhetens förrådsutrymme, lyfte jag upp den sovande, dreglande, och hårande katten från min nya tröja och placerade henne på stöldgodset. Omedelbart spärrades de två små gula upp för att sedan misstänksamt smalna av. Morrhåren darrade och ryggen kröktes. Hon började hosta. Hulka. "Näe, men vafan", tänkte jag. "Du ska klösa, inte kräkas!". Katten lyfte blicken från en skalbagge** som kravlade sig upp ur mattan, och glodde surt på mig medan hon såg ut att tänka: "Väck mig igen och jag spyr på riktigt, i protest!". Därefter började hon klösa på mattan. I tjugo minuter.
Således sitter jag nu här med passet i hand och väskan packad, ifall hyresvärden eller Säpo skulle få för sig att utreda detta fasansfulla brott mot Föreningen Dörrmattans Vänner och de hyresgäster som väljer att gå in källarvägen.
Men aldrig mer skall mitt norra öga komma att skåda färska klösmärken i soffan. Halleluja.
*Nu råkar ju ordet "kriminell" vara väldigt svårdefinierat.Stjäl du exempelvis dörrmattor kommer du med största sannolikhet att brinna i helvetet. Skulle du däremot vara en sådan filantrop att du plockar med dig glas från nattklubbar och dylikt - för att personalen ska slippa diska så mycket - då hamnar du däremot på Gud Faders högra sida i himmelriket. Eller hur, Linda?
**Var skalbaggen hamnade efter att ha blivit brutalt mördad av en insektshatande kriminell dåre beväpnad med en tung bok, förtäljer inte historien.
söndag, april 13, 2008
lördag, april 12, 2008
Om min katt kunde skriva...
#1 Om jag inte äter upp all kattmat på en gång, så spyr jag inte efteråt.
#2 Att spy på nyss städade golv är inte humor.
#3 Det är omöjligt att gräva sig till Kina via kattlådan.
#4 Datorskärmen är inte min bakgrundsbelysning.
#5 Jag skall inte håra i maten, katthår är inte kostfiber åt min människa.
#6 Bara för att ett objekt inte är fastspikat betyder det inte att det är en kattleksak.
#7 Jag ska inte hoppa upp på [a] för att välta ner [b] för då blir jag [c].
a - datorn, bokhyllan, spisen, maten, tvättstället, nattduksbordet
b - viktiga papper, mingvasen, kastrullen, köttbullarna, tvålen, vattenglaset
c - grillad, utskälld, blängd på, förvisad, bortskänkt, pälsmössa
fredag, april 11, 2008
Språkförbistring
Meningen i fråga alstrar i min hjärna automatiskt en bild av en norrman som sitter mitt i en hög huggna tallar på ett nyblivet kalhygge, och ser kolossalt glad ut. Som riktigt myser. Lusekoftan på sned. Glad i sina tallar.
Något gick allvarligt snett efter unionens upplösande 1905.
Och ja, jag är också glad i tallar. Så länge jag slipper räkna dem.
Fan i helvete
Siquidems brors gästbloggande
Hej då.
/ Brodern.
Man vet att man har alldeles för mycket fritid när...
... man målar ansikten på äggen bara för att kunna säga att man ska gå och knäcka skallen på en fjortis, Hercule Poirot* eller annat irritationsobjekt.
*Och som hugade Christieläsare vet, känns den ryktbare Poirot igen på sitt äggformade huvud. Alltså är det dubbelt så vitsigt att ha honom i äggkartongen. Och givetvis är han en källa till irritation eftersom man efter avslutad läsning vill ta ut sin ilska på någon, efter att återigen ha gissat fel på vem som var mördaren.
torsdag, april 10, 2008
onsdag, april 09, 2008
Förkylt läge
Någon där uppe har ett sjukt sinne för humor. No pun intended. Eller jo.
Shopping för hypokondriker
Bertil: Ta kundvagnen du Berta, så springer jag och tar det sista laxermedlet; det är ju ändå rea!
Berta: Ja, gör det lilla gubben, så fyller jag på vårt förråd av Bamseplåster och pollenmedicin!
Bertil: Men lilla Berta, ingen av oss har ju hösnuva?
Berta: Nej, men man vet aldrig! Dessutom är det billigt! Och förpackningen matchar handdukarna i badrummet!
Bertil: Ja, du har så rätt så, mitt lilla russin.
*Ska man nödvändigtvis bortse från det faktum att frågan ovan var retorisk, kan vi redan nu - för att spara tid - dra slutsatsen att Apoteket önskar få snäppet coolare image ba lixom med det engelska ordet "shop".
Dock leder detta humanisten av det mer rabiata slaget till dryftandet av det faktum att ordet apotek till ursprunget är grekiskt och betyder "förråd". Således skulle vi kunna konkludera att Apoteket Shop i sådana fall skulle kunna betyda "förrådsaffär"; vilket i sin tur för tankarna till en loppis och därmed slutligen förklarar varför vissa läkemedel såsom Alvedon fungerar undermåligt på söndagsmorgnar.