Jag hatar kackerlackor! När jag bodde i Santiago de Compostela så utvecklade jag dock en viss färdighet i att döda de små monstren - om man vinklar foten och trampar på dem på mitten så går de sönder, och grön - troligen radioaktiv - sörja rinner ut.
Trampar man på kackerlackor rakt ovanifrån, så sjunker de bara samman, de beräknande djuren - och man går iväg i tron att man dräpt dem.
Tills man ser tillbaka och inser att de helt enkelt rest sig upp med ett plopp och försvunnit under soffan innan man hunnit säga puta mierda.
Men att "tvingas dela rum med skräckkrypen" kan ju under inga omständigheter vara värre än att tvingas dela bostad med en tjej som spelar piano tills fyra på morgonen, hänger trosor på ens dörrhandtag för att hon är lat samt lånar ens fefferoni. MIN FEFFERONI!
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen - norrmän!
3 kommentarer:
Jag hade en kombo en gång som drog med sig tropiska kackerlackor hem i sin packning när han återvände från tropikerna.
Vår förortslägenhet invaderades av tropiska jävlar och vi fick ringa anticimex för att få dem både artbestämda och utrotade.
Det du! Det var inte att leka med kan jag tala om :)
Uäh. Blä. Usch. De snuskiga äckeldjuren fyller ingen som helst funktion. De spanska kackerlackorna hade en synnerligen vidrig förmåga att klättra upp i taket ovanför sängen för att sedan falla rakt ner i ansiket på en fridfullt sovande undertecknad, som inte sov vidare fridfullt efter det. USCH!
Kan man stämma kackerlackor för psykiskt lidande?
Jag tycker att en BORDE kunna stämma kackerlackor för psykiskt lidande. Frågan är om det skulle hålla i domstol.. :)
Skicka en kommentar