Min resa till jobbet i bilder

Kära Dagbok, nu har jag alldeles nyss duschat och ätit frukost. Vilken strålande vacker dag - vilket fantastiskt väder! Snart ska jag gå ner till tunnelbanestationen för att åka till jobbet. Ser verkligen fram emot att jobba idag. Lämnar paraplyet hemma, orkar inte släpa på det i onödan idag igen.


Synd att det inte är gångavstånd till jobbet, hade hellre promenerat i det fina vädret än att sitta och trängas i en sunkig tunnelbanevagn. Varför måste den där karln tvunget sätta sig bredvid mig när det bevisligen finns flertalet lediga säten? Ser jag fel, eller läser han min tidning över axeln på mig?

Och nu har vi stått still på den här stationen i tio minuter, är det sirap på spåren? Nu kliver jag av och promenerar resten av biten istället, på det här viset kommer jag ju att bli försenad.


Men det var väl ett helvetes jävla schizoväder! Får springa som en idiot till busshållplatsen, med tidningen över huvudet. Hoppas jag inte halkar.


Givetvis halkade jag och satte röven i leran. Till allmän beskådan. Lyckades dock sno åt mig en bänkplats så jag åtminstone kan sitta ner och vänta på bussen, som verkar vara försenad. Jävla u-land. Och vad är förresten meningen med den där skulpturen? Har aldrig tänkt på att den påminner förbannat starkt om ett fuck you-finger. Tack Gud. Jag förstår vinken.

Anländer tjugo minuter försenad till jobbet bara för att upptäcka att jag är ledig. Stirrar apatiskt på schemat och försöker sedan smita hem utan att kollegorna upptäcker mig. Det går inte. De undrar om jag glömt bort att jag är ledig. Nekar till detta. De skrattar och tror mig inte.


Möts av denne man vid utgången. Funderar på att sätta mig bredvid honom. Åker hem och byter kläder istället.

Det har slutat regna.