Live från Oslo!

Första tiden i Oslo så jobbade jag i en cruiseterminal. I denna lilla cruiseterminal finns tio butiker. I en av dessa små butiker säljer man allehanda krimskrams - fula kylskåpsmagneter, vidriga bordsdukar, hemska kapsylöppnare, och så vidare - men även lusekoftor i flertalet fasansfulla mönster- och färgkombinationer.

När fartygen lägger till så strömmar alla turister genom den lilla terminalen, och river med sig allt i sin väg. Efteråt ser det ut som om en tornado dragit förbi. Ett fartyg på 113.652 ton innebär exempelvis att den lilla butiken kommer att skövlas av ungefär 17.000 människor av blandad härkomst; oftast amerikaner, spanjorer och japaner.

Där stod alltså jag och agerade tolk, barnvakt, kassörska, valutakonverterare, väktare samt smakråd. Hektiskt, men inte värre än högsäsongen på Disneyland Resort Paris.

Eftersom ovanstående endast var ett deltidsjobb, tackade jag istället ja till ett heltidsjobb på ett byggvaruhus. Under intervjun tillfrågades jag om det verkligen var järnvaruavdelningen jag ville jobba på, eller om jag egentligen hoppades kunna byta till Tapet eller Kök & Bad. Detta ville jag naturligtvis inte höra talas om - det var ju järnvaror jag ville syssla med, den totala bristen på erfarenhet till trots. Kök & Bad, töntigt.

Sålunda fick jag jobbet; och skrudad i mina arbetskläder såg jag nu ut som en äkta hardcorebyggare, bortsett från håret och tuttarna. Jag petade dock genast ner tumstock, skruvmejsel och lite andra coola grejer i byxfickorna, som för att försöka uppväga detta faktum. Det hjälpte inte speciellt mycket.

Jag är enda tjejen på detta varuhus järnvaruavdelning. Någonsin. Enda problematiken med det är att kunder tar för givet att jag inte kan någonting - vilket de för tillfället har fullständigt rätt i. Dessutom är jag ju svensk och vet knappt vad alla skruvar, ventilationsrör, motorsågskedjor, lås, borrar och slipmaskiner heter på mitt eget språk.

Eftersom jag av chefen anbefallits att prata norska, tror norrmännen att jag är från Norge. Detta resulterar givetvis i att kunderna tror att jag är efterbliven för att jag inte förstår vad de menar. Men vafan, hur logiskt är det att kakel heter flis på norska?

Mina kollegor är trevliga och stämningen god. Jag är i skrivande stund inne på min åttonde dag och har hittills framgångsrikt monterat elva gräsklippare och två högtryckstvättar, slipat okänt antal nycklar samt medelst teckenspråk förklarat för en algerier hur man byter tråd i en grästrimmer.

Jag trivs mycket bra. Ge mig några veckor till så ska jag nog bli proffs. Eller ha lärt mig lite mer, i alla fall. Utbildningen är ju ändå sex månader.