“Har du silikon?” frågade mannen i målarkläder som nyss stegat fram till mig, där jag stod och packade upp tändstift. ”Va?” utbrast jag vantroget och blängde karln i vitögat för att se om han skämtade. ”Silikon? Har du det?” upprepade han otåligt. Jag höjde skeptiskt på ögonbrynen och skulle precis komma med ett dräpande svar när en kollega knuffade till mig med armbågen och väste: ”Hörru, han menar tätningsmedel!”
Så kan det gå när man är ny på ett byggvaruhus. Mannen fick i alla fall sitt silikon, och jag fick en kollega som fnissade som en liten tjej. Bah.
7 kommentarer:
Hörru sillibruden, du har en länk på min blogg nu! :D
Sillibruden... sill i bruden? Låter... ekivokt. :)
Mjaa.. syftar på silikonet, men men.. tolka det hur du vill. :P
Jo jag vet, men jag kan inte sluta ordbajsa! Finns det tolvstegsprogram för sånt? :)
För din skull så får vi hoppas på det! :D
Ja, uppvisar ju redan tecken på missbruk... vaknar mitt i natten och skrattar åt mina egna skämt, mina vänner klagar på mitt ordvitsande, kan inte vistas runt lexikon utan att öppna dem, kommer på mig själv att dikta på tunnelbanan, et cetera... Doktorn, är det allvarligt?
Ja lite allvarligt är det.. men det kan bero på en lätt hjärnskada. Så lätt att den bara gör dig så där clean! :) Förresten så verkar du vara min typ.. jag kan brista ut i ett asgarv lite när som helst, och det behövs inte mkt för att utlösa det! Det räcker med att en kompis blir dumpad av sin brud eller liknande. :D
Skicka en kommentar