Förkylt läge

Småförkyld har jag förvisso varit hela hösten. Hostat lite här, snorat lite där, och någon gång nyst i luren på en kund som bara ville veta om vi hade några väggventiler kvar.

I veckan slog förkylningen dock till med full kraft och övermannade mig brutalt på jobbet. Jag, den slagna hjältinnan, erkände mig besegrad och informerade min chef om att jag var döende och skulle åka hem. "Hmm", sa chefen, "du är ju bara lite förkyld."

Eftersom jag var för svag och hjärtat troligen skulle stanna vid minsta ansträngning, nöjde jag mig med att endast skela argt på honom.

Därefter åkte jag till legevakten, som är en slags privat vårdcentral - skit samma, vet inte riktigt hur det funkar i det här landet - och krävde aktiv dödshjälp.

Det fick jag inte. Jag fick paracetamol och ett stympat finger. "Bara ett litet stick", tjena. Jag hatar "bara små stick". Jävla sadister.

Efter denna eskapad åkte jag hem och skrev testamente och förvånades över hur mycket snor som får plats i näsan.

Och nu sitter jag och skriver ett fruktansvärt ovidkommande och självömkande inlägg - vilket leder mig till vad jag egentligen tänkte framföra:

Vad ska jag skriva om? Vad vill ni läsa om?

Förslag mottages tacksamt. Ni ser ju kalibern på detta inlägg.

Ack och ve

Varför känns det som att det är morgon jämt?