När jag i morse vid okristlig tidpunkt uppdagade att mina sambor använt allt dasspapper och sedan på mystiskt vis försvunnit ur bostaden, gick jag grinig i spöregnet mot Bunnpris* på centralstationen för att köpa nytt.
En man som uppenbarligen inte hade något bättre för sig stoppade mig och frågade om han kunde få en cigarett.
En fullt normal fråga, i och för sig.
Om man frågar någon som bevisligen röker!
Varför hejdar man en cigarettlös - och dessutom uppenbart trött och osympatisk människa - och ber att få en cigarett?
Varför?
Ser jag ut som en rökare? Hur ser en rökare ut? Ser jag ut så?
Jag fattar ingenting. Mäkta underligt.
Så, varför?
1) Han röker, alltså röker alla.
2) Han misstog mig för någon annan.
3) Jag hörde fel. Egentligen ville han ha hjälp att knyta skorna.
Ja, ja. Ännu en betraktelse rörande folk och särighet.
*Jag hatar verkligen Bunnpris. Ändå är jag där varenda söndag. Köper dock inte toapapper varje gång. FYI.