Vi skulle se på film. Servern var nere. "Vad i helvete, fläkten har dött!", utbrast Perra efter att ha obducerat burken. Sedan rotade han frenetiskt i förrådet efter en annan fläkt."Say hello to my little multi-tool!", mullrade han förnöjt.
Perra gillar Scarface. Och samlar tydligen på fläktar.
Den andra fläkten passade inte. Då fick Perra modifiera den lite. "Det värsta som kan hända är att hela skiten brinner upp", sa han.
Notera att jag fick brått att undersöka saken på Sweclockers. Skojade han eller inte?
"Kolla. det är en magnet i mitten!", sa Perra förnöjt. "Det vet jag väl!", sa jag.
Sedan var jag givetvis tvungen att dubbelkolla saken, när Perra inte såg. Det var verkligen en magnet i mitten. Coolt!
Därefter lagade jag mat och bakade tre sorters kakor. Den som kommer med en korrekt gissning om vad det blev vinner en burk kakor. Om det finns några kvar, där hemma. Föga troligt.
Efter det kände jag att jag ville ta ut lite aggressioner på grannarna. Inte en jävel gick förbi. Men så fick bananskalen i och för sig bara ligga på marken i ungefär tio sekunder.
Efter fläktreparation, film och mat så visade det sig att det var en fransk film på tv. Jag gnällde lite (mycket) på undertexten och om språkinlärning och hyperpolyglotter och la plus belle langue du monde eller att kanske madridspanskan eller latinet är finare men att det inte finns några genvägar till Den Perfekta Intonationen förutom att prata och lyssna och så flytta till landet i fråga och det kan ju föranleda vissa svårigheter med tanke på att det inte finns så många latintalande romare längre och så vidare.
Perra, som är väl införstådd med denna fanatism, förutsåg att en halvtimmesutläggning var i faggorna och hämtade skyndsamt en kartongbit som skymde undertexten.
Då kände jag att jag verkligen var glad över att vara hemma.
Nu är det bara ett år kvar tills nästa semester. Det bästa med att flytta runt är att man verkligen uppskattar att komma hem igen.
