"Tar ikke opp såpe fra beholderen, reklamasjon", stod det på lappen som hängde på högtryckstvätten, 140 bar. Jag satte ned kaffekoppen och suckade.
"My ass! Ännu en idiotkund som inte läst bruksanvisningen", tänkte jag, "alternativt kan man i värsta fall använda den utan såpfunktionen."
Högtryckstvätten funkade finfint, låt vara att den faktiskt inte fick kontakt med såpbehållaren. Jag kunde i alla fall spruta vatten på den femtiosjuårige lagerdansken och få ett klockrent "Men for i HELVEDE!" tillbaka.
Efter att ha lekt klart med högtryckstvätten och rengjort hela uppfarten samt två bilar, skulle jag skruva av vattenkranen, som satt ungefär två centimeter över vad jag egentligen nådde.
Och som vi alla vet är det onödigt att åbäka sig att hämta stege och sådana fjollgrejer, så jag skruvade av vattenflödet (trodde jag) och drog ut slangen.
Döm om min förvåning och absoluta idiotförklaring av mig själv, när jag brutalt uppdagade att jag fick vatten rakt i öron, näsa, hals, medan jag - svärande utav bara helvete - försökte koppla tillbaka slangen; blindad av ett jävla självförvållat vattenfall.
Varken svordomar eller mitt fåfänga hoppande fungerande i nämnda syfte, så det var bara att äta upp min hatt (vilket kan upplevas som relativt jobbigt efter att svalt många liter vatten), och be nämnda lagerdansk om hjälp att stänga av kranen.
"Det er sgu dejlig med wet t-shirt", sa han, och flinade.
Ja, det får jag väl leva med.
