Ägd. Igen.

På väg hem från jobbet blev jag stoppad av en man som såg überentusiastisk ut. Från ingenstans dök han upp och överrumplade mig totalt där jag gick i mina egna tankar.

Überentusiastiske mannen: TROR DU PÅ GUD? HUH?

Jag: Eh? [Ser lite dum ut innan jag förstår att han vill värva mig till någon församling] Je ne comprends pas, desolée! (Jag förstår inte, ledsen för det!)

Überentusiastiske mannen: VOUS CROYEZ EN DIEU? EN JÉSUS CHRIST? HUH?

Jag: Eeh...[Ser ännu dummare ut och får alldeles tom blick en halv sekund]  Non! Non, en fait j'suis pas du tout croyante! Mais bonne chance de toute facon! (Nej, jag är inte alls troende. Men lycka till!)

I alla år har jag undvikit religiösa blottare och provisionsavlönade utesäljare genom att låtsas vara utlänning. Eller döv. Och någon gång har jag låtsats stamma eller prata så otroligt lågt att de helt enkelt gett upp.

Och här kommer det nån knäppgök och svarar mig på franska! Det har aldrig hänt! Vad är oddsen för det då?

Jag tror han köpte det. Hoppas jag.

Det har väl inte du med att göra, ditt sär!

“Har du silikon?” frågade mannen i målarkläder som nyss stegat fram till mig, där jag stod och packade upp tändstift. ”Va?” utbrast jag vantroget och blängde karln i vitögat för att se om han skämtade. ”Silikon? Har du det?” upprepade han otåligt. Jag höjde skeptiskt på ögonbrynen och skulle precis komma med ett dräpande svar när en kollega knuffade till mig med armbågen och väste: ”Hörru, han menar tätningsmedel!”

Så kan det gå när man är ny på ett byggvaruhus. Mannen fick i alla fall sitt silikon, och jag fick en kollega som fnissade som en liten tjej. Bah.