Plötsligt övergick den mångfärgade, lövrika hösten till blåsig och kulen november. Den iskalla vinden letar sig framfusigt in i hemmets vrår, inte helt olikt en påflugen dammsugarförsäljare som gett sig fan på att komma in.
Borta är senhöstens varma dagar och imponerande färgspel. Istället regnar det snett och aggressivt, rakt in i näsan, vilket föranleder viss förbittring när man trött och grinig väntar på den försenade bussen klockan kvart över sju på morgonen.
Det finns så mycket jag vill berätta, och jag önskar att jag kunde måla med ord för att bättre beskriva min tillvaro. Istället får jag nöja mig med att sammanfatta den senaste tidens mest essentiella händelser.
1) Den allra viktigaste förändringen är givetvis att jag skaffat bredband. Äntligen! Denna enkla lilla grej visade sig ta flera jävla veckor, fuck you, Tele2. En ny dator har också införskaffat, så nu slipper jag blåskärm en gång i timmen, halleluja. Router har jag skaffat med. Nu blir det väl ordning här hemma på 127.0.0.1-gatan.
2) Jag har varit hos frisören. Inte så intressant tycker ni, men om ni visste att det var första besöket på flera år så skulle ni inse behovet av ett sådant tilltag. En annan är ju en snå... ekonomisk människa som inte tycker att det ska vara så jävla svårt att klippa topparna hemma. Själv, till och med.
Dock har det visat sig att Salong Klipp & Hack egentligen borde stänga butiken ett tag, de klipper ju som ett par närsynta fyllon med häcksax. En visit hos en riktig frisör gjorde susen.
3) Idag kom det en kund och frågade efter "hyllvinklar som ser ut som en rektangulär kvadrat".
Vad fasen är en rektangulär kvadrat? Antingen är det en rektangel eller så är det en kvadrat, din idiot.
Ja ni ser, allt flyter på som vanligt här i Oslo. Skillnaden är att jag nu kan rapportera om det igen.
Visar inlägg med etikett update. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett update. Visa alla inlägg
tisdag, november 25, 2008
torsdag, juli 17, 2008
Live från Oslo!
Första tiden i Oslo så jobbade jag i en cruiseterminal. I denna lilla cruiseterminal finns tio butiker. I en av dessa små butiker säljer man allehanda krimskrams - fula kylskåpsmagneter, vidriga bordsdukar, hemska kapsylöppnare, och så vidare - men även lusekoftor i flertalet fasansfulla mönster- och färgkombinationer.
När fartygen lägger till så strömmar alla turister genom den lilla terminalen, och river med sig allt i sin väg. Efteråt ser det ut som om en tornado dragit förbi. Ett fartyg på 113.652 ton innebär exempelvis att den lilla butiken kommer att skövlas av ungefär 17.000 människor av blandad härkomst; oftast amerikaner, spanjorer och japaner.
Där stod alltså jag och agerade tolk, barnvakt, kassörska, valutakonverterare, väktare samt smakråd. Hektiskt, men inte värre än högsäsongen på Disneyland Resort Paris.
Eftersom ovanstående endast var ett deltidsjobb, tackade jag istället ja till ett heltidsjobb på ett byggvaruhus. Under intervjun tillfrågades jag om det verkligen var järnvaruavdelningen jag ville jobba på, eller om jag egentligen hoppades kunna byta till Tapet eller Kök & Bad. Detta ville jag naturligtvis inte höra talas om - det var ju järnvaror jag ville syssla med, den totala bristen på erfarenhet till trots. Kök & Bad, töntigt.
Sålunda fick jag jobbet; och skrudad i mina arbetskläder såg jag nu ut som en äkta hardcorebyggare, bortsett från håret och tuttarna. Jag petade dock genast ner tumstock, skruvmejsel och lite andra coola grejer i byxfickorna, som för att försöka uppväga detta faktum. Det hjälpte inte speciellt mycket.
Jag är enda tjejen på detta varuhus järnvaruavdelning. Någonsin. Enda problematiken med det är att kunder tar för givet att jag inte kan någonting - vilket de för tillfället har fullständigt rätt i. Dessutom är jag ju svensk och vet knappt vad alla skruvar, ventilationsrör, motorsågskedjor, lås, borrar och slipmaskiner heter på mitt eget språk.
Eftersom jag av chefen anbefallits att prata norska, tror norrmännen att jag är från Norge. Detta resulterar givetvis i att kunderna tror att jag är efterbliven för att jag inte förstår vad de menar. Men vafan, hur logiskt är det att kakel heter flis på norska?
Mina kollegor är trevliga och stämningen god. Jag är i skrivande stund inne på min åttonde dag och har hittills framgångsrikt monterat elva gräsklippare och två högtryckstvättar, slipat okänt antal nycklar samt medelst teckenspråk förklarat för en algerier hur man byter tråd i en grästrimmer.
Jag trivs mycket bra. Ge mig några veckor till så ska jag nog bli proffs. Eller ha lärt mig lite mer, i alla fall. Utbildningen är ju ändå sex månader.
När fartygen lägger till så strömmar alla turister genom den lilla terminalen, och river med sig allt i sin väg. Efteråt ser det ut som om en tornado dragit förbi. Ett fartyg på 113.652 ton innebär exempelvis att den lilla butiken kommer att skövlas av ungefär 17.000 människor av blandad härkomst; oftast amerikaner, spanjorer och japaner.
Där stod alltså jag och agerade tolk, barnvakt, kassörska, valutakonverterare, väktare samt smakråd. Hektiskt, men inte värre än högsäsongen på Disneyland Resort Paris.
Eftersom ovanstående endast var ett deltidsjobb, tackade jag istället ja till ett heltidsjobb på ett byggvaruhus. Under intervjun tillfrågades jag om det verkligen var järnvaruavdelningen jag ville jobba på, eller om jag egentligen hoppades kunna byta till Tapet eller Kök & Bad. Detta ville jag naturligtvis inte höra talas om - det var ju järnvaror jag ville syssla med, den totala bristen på erfarenhet till trots. Kök & Bad, töntigt.
Sålunda fick jag jobbet; och skrudad i mina arbetskläder såg jag nu ut som en äkta hardcorebyggare, bortsett från håret och tuttarna. Jag petade dock genast ner tumstock, skruvmejsel och lite andra coola grejer i byxfickorna, som för att försöka uppväga detta faktum. Det hjälpte inte speciellt mycket.
Jag är enda tjejen på detta varuhus järnvaruavdelning. Någonsin. Enda problematiken med det är att kunder tar för givet att jag inte kan någonting - vilket de för tillfället har fullständigt rätt i. Dessutom är jag ju svensk och vet knappt vad alla skruvar, ventilationsrör, motorsågskedjor, lås, borrar och slipmaskiner heter på mitt eget språk.
Eftersom jag av chefen anbefallits att prata norska, tror norrmännen att jag är från Norge. Detta resulterar givetvis i att kunderna tror att jag är efterbliven för att jag inte förstår vad de menar. Men vafan, hur logiskt är det att kakel heter flis på norska?
Mina kollegor är trevliga och stämningen god. Jag är i skrivande stund inne på min åttonde dag och har hittills framgångsrikt monterat elva gräsklippare och två högtryckstvättar, slipat okänt antal nycklar samt medelst teckenspråk förklarat för en algerier hur man byter tråd i en grästrimmer.
Jag trivs mycket bra. Ge mig några veckor till så ska jag nog bli proffs. Eller ha lärt mig lite mer, i alla fall. Utbildningen är ju ändå sex månader.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
