Mer språkförbistring

"Jeg trenger fem og tjue meter tau", sa den nordnorske polacken som hastat fram till disken. (Översatt till svenska byter detta: "Jag behöver tjugofem meter rep".)

Dock hörde jag fel och trodde han sa: "Jag behöver fem kilometer rep".

Smått konfunderad gav jag mig in i en lång förklaring om att vi inte säljer sådana längder och att han i sådana fall skulle behöva bege sig till en specialbutik och att han skulle behöva en lastbil för att frakta hem det och vad skulle han förresten ha fem kilometer rep till?

Mannen tittade underligt på mig och förstod inte vad jag menade. Jag förstod inte vad han menade heller eftersom han läspade och bröt på någon slags nordnorsk polska.

Efter tio minuter kom vi dock fram till ömsesidig förståelse. "Dobrzje*, supert", sa han. "Akkurat, dobrzje", sa jag.

Han hade i alla fall lite humor, trots att han var stressad.

*"Bra", på polska.

Norska, alltså...

En kund kom och frågade om vi sålde skjøtenipplar. "Säljer vadå?" frågade jag dumt. "Har ni nippel-nippel då?" undrade kunden och suckade irriterat. "Nippel-nippel?!" tänkte jag konfunderat och undrade vad i all världen det kunde vara för något. Drev han möjligen med mig? Jag granskade mannen vid disken.

Kunden stönade nu irriterat över min inkompetens, och började förklara saken med en blandning av teckenspråk samt nynorska med starka polska inslag. Det gjorde inte mig klokare.

Efter några minuters ilsket viftande från kundens sida hade jag lyckats dra slutsatsen att en skjøtenippel är något man sätter fast i något annat. I vilket syfte hade jag ännu inte förstått.

En kollega kom till undsättning, och det visade sig att en skjøtenippel är någonting som har med ventilationssystem att göra. Och som vi säljer.

Här finns det onekligen mycket nytt att lära sig. Har man ett monotont liv och besitter viss dissresistens, kan jag sannerligen rekommendera ett jobb i norsk järnhandel.