Ja, semester...

... is the shit.

SEMESTER!

Jag har, som kanske meddelats tidigare, semester. 

Efter bravaderna med Anka i Oslo* tog jag bussen till Sverige, närmare bestämt Stockholm. Ja, buss. Jag är snå... ekonomiskt medveten och inbillar mig att sju timmar och femtio minuter på Swebus kan tituleras sightseeing.

Väl framme försökte jag socialisera med min bror. Förgäves. Han hade redan gått förlorad i Virtual Boy, som är... som var ett högteknologiskt underverk 1995.

Whatever. Jag lade mig och böjde starka verb och tog i utav bara helvete. 

Dagen efter, och fem timmar "sightseeing" med Ybuss senare, befann jag mig i min gamla hemstad. Attans sabla järnspikar, vad fint det är här.

Promenadkåtmannen och jag funderade på datorer, universum och allting.

Jag hade inte virus på min dator. Jag hade bara inte installerat Service Pack 1 för Vista. Samt en massa annat jag inte gjort. Inte konstigt att ingenting funkade som det skulle. Inte 1337 nånstans. *p1nz4mT!* 

Kanske dags att börja jobba i bredbandssupporten igen. Eller inte. 

Bah. Där verben och verktygen går in, går h4XX0rsk1llz3n ut. Men så är det ju. Det får väl för bövelen finnas en gräns för hur mycket information som får plats i toppknotan.

Efter sistnämnda nördpalaver drog vi och inspekterade det lokala köpcentret. Och nog kunde man ge sig fasen på att det var någon genant dokusåpa på tv. Folk har inget liv nuförtiden.

Skära pizza med motorsåg? Ja, varför inte. Lite mesig kedja, dock.

"Att stå i en skog en augustinatt, utan måne och stjärnor, och veta att i det svarta ligger lite av det mörker kvar, som låg över världen den första tidens morgon."

Den som kan gissa var det citatet kommer ifrån, vinner fanimej min hand. Och/eller 100 kilo kaffe.

Det är lätt att bli poetisk i den här typen av omgivning. Mitt fyraprocentiga sameblod slog på stora trolltrumman.

För att inte detta ska spåra ur totalt så tänkte jag även informera om att jag hittade min gamla Tamagotchi.

Och livet såg mål och mening!

*Bilder från Oslo kommer så snart  jag gått igenom alla 450 bilder. Hmm.

SEMESTER!

Nu j*vlar är det semester! Och eftersom jag icke kan tilländalöpa att prisa förträffligheten i detta faktum, väljer jag att hålla klaffen eftersom man fort blive less på nämnda, presumtiva kaskad av adjektiv och/eller invektiv, gällande, ja,det fantastiska med semester.

Nu blev det dock en halvt obegriplig ordkaskad ändå. Men det är för att jag har semester och det - mina vänner - är ypperligt, briljant extraordinärt lattjo!

Nu blir det sightseeing med Ankalainen.

Chainsaw massacre!

Det är så fruktansvärt roligt att hålla på med motorsågar.

Då en kund kommer in och frågar efter en "standardkedja", då jävlar, då bryter motorsågsnörden sig lös. "Hur många drivlänkar? Spårbredd? Kedjedelning?", säger jag, för det ska man fanimej veta om man hanterat en motorsåg förut.

Men det vet de aldrig. Hallå, liksom? N00bs? (I och för sig hade jag inte en susning om det här för ett år sen heller, men man lär sig, och jag sågar inte ens. IN YOUR FACE, ni kunder som idiotförklarade mig i början! LOL!)

Oftast har de med sig den gamla kedjan, varpå jag lyser upp; tar fram skjutmåttet, säger: "hmm, 3/8... 1,3? 1,1?", räknar bumper links och försöker se hur många tänder det är, för skojs skull. 4 eller kanske 4,8 mm rundfil? 0.325?

Om de har med sig själva sågen också är det ännu roligare, för då får jag ta upp pluggnyckeln jag alltid har i fickan just därför, och "kunnigt" skruva i sågen. Det impar på gubbarna, och det är mycket skoj.

På mitt jobb förhandlar vi Partner motorsågar, som ägs av Elektrolux som även håller på med Jonsered och Husqvarna. Det är i alla fall ett helt universum av motorsågar där ute; så att komma till mig och fråga efter en "standardkedja" till en "standardsåg" är liksom inte helt aktuellt.

Vid min finfina motorsågshylla har jag hängt upp en lista över nämnda Partnermodellers respektive kedjetyper. Om en kund behöver en kedja till en såg jag inte förhandlar, och han inte har med sig den gamla kedjan, bleve googlande aktuellt. Därför frågar jag alltid först om det är en Partner han har. Eftersom jag har den listan.

Dock visade sig detta en gång gå åt helvete fel. Haha.

Kund: Jag ska ha ett nytt blad till en sån standard motorsåg!
Jag: [suck] Menar du kedja? Och vilket märke är det?
Kund: Öh... en sån... vanlig... med bensin...
Jag: Har du Partner?

Här reagerade kunden mycket märkligt och såg på mig som om jag vore... ja, jag vet inte.

Kund: Ja... jag är gift?!

Haha, han undrade väl varför i helvete jag var tvungen att veta om han var upptagen innan jag kunde ge honom rätt kedja.

Episkt roligt, och nu tydligen en vandringssägen och legend på byggvaruhuset.

Men det bjuder jag på.

Brorsan på besök!

Min bror var här ett par dagar. Vi gjorde det vi alltid gör.

Här: i Paint-O-Vision.

Aniga wahan ku hadla wah-yar somali!

Ute på lagret, på mitt jobb, kommer det och går folk som ska "integreras" i det norska samhället.

99% kommer från Somalia.

Min ene, äldre kollega kallar dem "lagernegrer"; ett generaliserande utan dess like och politiskt inkorrekt utav bara, ja, helvete, för att uttrycka sig profant.

Det började med att jag ville veta vad "hej" heter på somali. Sedan var jag fast. 

Aldrig tidigare har jag intresserat mig för afrikanska språk; mitt fokus har legat på Sydamerika, Frankrike, det gamla Rom, månen, ja, allt annat än obegripliga afrikanska blahajspråk.

Och som den språknörd jag är så har jag mästrat flertalet romanska språk med hjälp av latinet, samt givetvis norska och danska och yada yada. Även lite polska, ukrainska 'n stuff. Språk är så roligt att ja, hjälp, jag vet inte ens hur jag ska förklara hur roligt det är, men ni fattar vitsen.)

Men somali! Vem lär sig somali? Vad är vitsen med att lära sig somali? (Språk är roligt, det är vitsen! Fattar ni? Haha! Nähä, glöm det då!)

I snart ett år har jag jiddrat med dessa snubbar på lagret. Ett ord om dagen! Sedan tre ord om dagen! Sedan fem ord om dagen!Entusiastiskt; vi-har-fem-minuter-över-så-vad-är-Dagens-Ord-antecknande på baksidan av diverse papper, manualer till gräsklippare, scheman och så vidare!

Konversationer i matsalen om pronomen! Att kunna säga hej och goddag till deras fruar och barn! En klapp på axeln när jag lyckats konstruera en korrekt mening! Reciprokt intresse!

Den ömsesidiga glädje språkinlärning kan uppbringa, gör mig fanimej tårögd. Ahmed och Abdi vill, önskar och tar sig tid att lära mig, med entusiasm, och jag lyssnar och antecknar. Lika entusiastisk.

För varje glosa blir världen mindre.

Och nu kan jag faktiskt föra en konversation. En fruktansvärt enkel konversation, men ändå.

Jag köpte en polsk reseparlör idag. Av samma orsak som ovanstående jidder. 

Varför jobbar jag i en järnhandel?

Epic Travels presenterar:

Mellan fem och femton års ålder levde och verkade jag i Skåne. I april åkte jag tillbaka, för första gången på elva år. Som ni kan se på bilden, har mycket vatten runnit under bron sedan dess. 

Varför inte tidigare? Ja, det undrar jag också.

Sist jag såg bron var den knappt påbörjad och jag hade tandställning, buffaloskor, läste Stephen King, tjatade om verb, lyssnade på Backstreet Boys och Mozart samt var kär i en fjant. Yep.

Farsan. 

Mina föräldrar. Som är skilda och förmodligen aldrig borde ha träffats. Men då skulle ju inte jag och min bror - som vi kan kalla Johan eftersom det är hans namn - ha funnits. Och det hade ju varit tråkigt.

Orka älta! Man får fanimej se till att tänka positivt, annars kommer man ingenstans. 

Skrev ut spännande lektyr på jobbet. Håller på att bli nörd på heltid. Så jävla intressant.

Efter  denna min sejour i Malmö, tog jag pågatåget till Landskrona och återförenades med Anka! Elva år och milslånga konversationer över nätet senare!  Sist vi sågs var på högstadiet. 

Roliga partyhattar hade vi också; sponsrade av Landskrona Vattenverk.

Min fina, fina vän! vI kOmMEr vA vÄnnEj rEzTen Av LiVEt!!!

Anka skulle tvätta och det blev ett sabla springande i trapphuset, men som tur var fanns det intressanta ventilationsrör att se på. Ja, jag vet, arbetsskada. Deluxe.

MEN! Vad skådar mitt vänstra öga? "Vad är det..? Är det verkligen..? Är det ett filmfodral? DET ÄR EN PORRFILM!"

Anka och jag dog av skratt i en halvtimme eller så, medan vi funderade på vad vi skulle göra med detta fantastiskt roliga fynd.

Självklart kollade vi på den. En film med titeln "Storbystade, mogna kvinnor" kan man ju bara inte missa!

På bilden: dator, kexchoklad, litauiskt fitness-te (tillsätt socker efter behov, enligt texten på förpackningen) samt våtservetter. Haha.

Sedan asgarvade vi à la fjortis en halvtimme till och skrev denna fantastiskt roliga lapp. Därefter lade vi tillbaka filmen på ventilationsröret. 

Sedan gick vi på sightseeing i Landskrona. S*tan i h*lvete vad fint det är. Insåg hur mycket jag saknat Skåne. Herregud. 

Nämnda sightseeing tog väl ett antal timmar. Sightseeing ÄR en extremsport! Man kan göra skada fötter och grejer. Man kan även kamikazehoppa från kanoner.

Och så kändes det som om de där elva åren aldrig passerat. Vi var fjorton på nytt, Anka och jag. Dock visare.

Här bodde jag när jag var, fem? Fascinerande att tänka på hur livet hade utformat sig om "det och det och det" hade, eller inte hade, hänt. 

Vi uppdagade, något brutalt, hur SWAT-team slog till och hämtade denne snubbe i huset bredvid Annikas. Argh, jag blir så uppgiven. Det är svårt att vara filantrop i dessa dagar.

Men Landskrona ÄR en fin stad, och Skåne är helt fantastiskt.

Jag tänker gula rapsåkrar, springa över åkrar, fånga fjärilar, klättra i träd, hata matematiklektioner, högstadieångest, spättekaka, icke-existerande vinter, is som smält när man fått på sig skridskorna, varma sommarnätter, Gunnarsons ICA, bulle med bulle, "jag kommer aldrig att få bröst"-ångest, upptäckten av skillnaderna mellan svensk och fransk grammatik, möjligheten att se danska program på tv, fotbollsbronset -94, tidningen Frida, lära sig hantera eyeliner, inse sin inkompetens gällande längdhoppning, bryta ihop i fjortisfnissning, göra PRAO i kyrkan och bli ombedd att "tömma den Heliga Papperskorgen", lalla runt i egen stad och kunna varje gatuhörn, försöka bli populär, inse att det är idiotiskt att försöka bli populär och försöka vara sig själv istället, och ja, mycket, mycket mer. 

Snart kommer Anka till Oslo! Och jag har en handduk till utlån. Undrar om hon har mitt nummer?