Vadå, jag bitter?

Denne man är så otroligt trevlig och charmerande att jag inte kan låta bli att le varje gång jag ser den här bilden.

Vill man inte bara krama honom och se om han får en hjärtattack eller något åt det hållet?

Det låter som att han blivit bitter efter femtio års äktenskap med en shoppinggalen hustru som under alla år släpat honom in och ut ur butiker, fastän han hela tiden sagt att han skiter fullständigt i vilka jävla kökshanddukar hon köper.

Haha, det är så roligt.

Åska!

Nu åskar det rejält ute, klarblå himmel med fåtalet moln till trots!

Detta blir spännande.

Jag lider med Elvis

Så här under sommaren förväntas ju kvinnan vara helt hårfri, förutom på huvudet. En samhällelig förväntan som är föremål för allmän feministisk diskussion, och manlig dito eftersom män verkar tro att kroppsbehåring växer Rapunzel-style på feminister.

Jag vann en epilator i en slogantävling för länge sedan. Första och enda gången jag använde den höll jag på att sparka sönder toadörren i ren chock; helvete vad ont det gjorde! Varför utsätta sig själv för det? Eller är jag klen?

Rakning, vax, hårborttagningskräm, visst. Det fungerar. Jag trivs mer utan de få hårstrån jag får på mina ben. Det känns mer glamouröst på något vis.

Men borde det spela någon roll? Egentligen? Vad tycker ni?

Gangstas!

Gick förbi en försäkringsbolag här i Oslo. De hade en stor skärm i fönstret.

De verkade även ha lite issues med sitt operativsystem.

Trodde dock att försäkringsbolag skulle ha tillräckligt med cash för att slippa köra med crackat Windows. Eller så är de helt enkelt lite gangsta. Där ser man!

Kreativitet när det regnar

Så här hade jag sett ut som mangafigur.*

*Note to self: Sluta blanda ihop hentai med manga och anime när du ska diskutera japanska tecknade verk. För bövelen, människa.

Vad är ett bröstbråk?

Bröstbråk. Vilket jäkla ord. Men det lär väl komma in i nästa upplaga av SAOL det med. Bröstbråk och nakenchock och sexpräst. Vart är vårt samhälle på väg egentligen?

För övrigt så borde Expressens "journalister" ha stryk:

"Pamela Anderson opererade bort sina 1999 efter att ett av dem börjat läka."

Ovanstående mening är så felaktig att det svider i mina ögon. För det första så har jag svårt att tro att Pamela Anderson hade 1999 bröst, låt vara att hon gillar att lägga sig under kniven.

För det andra så är det väl inte så smart att flippa ur och operera bort brösten bara för att läkningsprocessen startat.

Herregud. Lär er skilja på läka och läcka, för helskotta.

Om busringningar

Busringningar är ett ypperligt sätt att fördriva tiden. Systembolaget har en utmärkt hotline man kan ringa när andan faller på.

Jag:
Jomen hej, ä dä bolaget?
Kundtjänst:
Ja, det stämmer.
Jag:
Jo, dä ä på dä häringa viset att jag får finfrämmat ikväll, och vill helst int bju på dunksprit. Vi ska äta pärer och korv mä ketchup. Vad tyck du vi ska dricka?
Kundtjänst:
Eh... Korv och potatis? Ja, en fruktig Beaujolais är ju aldrig fel.
Jag:
Va säg du fla? Båjåläs?
Kundtjänst:
Beaujolais! BEAU-JO-LAIS!
Jag:
Vi ska som dricka dä, int sitta och stava till dä. Fjollträskfasoner. Vad kostar eran billigaste sprit och var finns dä nordligaste bolaget?
Kundtjänst:
...Hmm. Under två hundra kronor. Vår nordligaste butik ligger i Kiruna. Hmm.
Jag:
Dä ä ju för pörskans mer än en TIMME dit på skotern från Torneträsk! Å tvåhundra spänn för en flaska när jag kan få en dunk för hundra? Nä, jävlar i dä, dä blir Larsas hemgjorda ändå. Tack å hej.
Kundtjänst:
...Hmm. *klick*

Toute la pluie tombe sur moi

Det regnar fortfarande.

Men eftersom jag tycker mycket om regn och åska och sådana festligheter, så gör det mig ingenting, föutom när jag är på väg ut och smärtsamt påminns om att jag glömt att ta med mig paraplyet till Oslo.

Nåväl. Karln på bilden får illustrera hur jag vid sådana tillfällen tar mig till tunnelbanestationen eller affären. Lägg till diverse halkande, kravlande och svärande här och var så har ni mig på pricken.

När jag kommit hem igen så har jag givetvis glömt allt vad oväder och paraplyinköp heter, eftersom det inte regnade på hemvägen.

För att ytterligare beskriva hur en regnig dag kan te sig, se nedan.


I Oslo det regnar och strilar,
så fridfull staden ser ut!
Glatt till affären jag kilar,
Men halkar direkt med ett tjut.

"Vad är det för jävla nötter,
som lagt lera precis där jag går?!"
Nu vrickat jag har båda fötter,
och lerfläckar pryder mitt hår.

Regnet det jävlas och flinar,
i affären jag haltar in.
Sen står jag i kassan och grinar
- på rummet är plånboken min.

När vi ändå är inne på det här med kassa grejer

Denna bild togs en kväll när jag skulle handla Coca- Cola på den lokala stormarknaden i hemstaden.

Jag låter bilden tala för sig själv.

Kassarelaterade svårigheter

Med solsken i blick lämnade jag biblioteket med ett par böcker, och traskade in på stormarknaden. Efter att ha betalat för diverse livsmedel skulle jag packa ned dessa, och döm om min förvåning när larmstolparna började blinka som ett stroboskop, och larmsignalen snarare lät som ett bomblarm eller mistlur.

Förvirrat såg jag mig omkring efter den snattande ligisten. En stor och bred väktare tornade upp sig vid min sida. "Hur var det här då?", brölade han barskt. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta åt den uppenbara klichén till yttrande. Han kunde ju inte mena mig?

Akkurat det menade han dock. Raskt rotade han igenom min ryggsäck, medan han blängde surt på mig. De köande fick något sensationslystet i blicken, kassörskan likaså.

Väktaren blev dock nästan irriterad när han bara hittade några biblioteksböcker; två deckare och en ordbok, och efter att ha undersökt saken kommit underfund med att det var boklarmet
som aktiverats.

Grinig blängde jag tillbaka på väktaren, kassörskan och de köande. Sedan stegade jag högdraget därifrån utan att bevärdiga det tvivelaktiga sällskapet med så mycket som en kommentar.

Vilka kassa problem jag har.

Dagens fynd

Jag hittade en behå i hissen, upptejpad på spegeln.

Vad bor det för folk här egentligen?

Grilla?!

Idag är det inte fullt lika vidrigt varmt som det varit de senaste dagarna.

Tack Gud. Nu kanske man till och med kan vistas utomhus utan att bli grillad. Jag har nämligen redan lyckats få Oslos kanske fulaste solbränna på fötterna, eftersom jag har remsandaler.

Mina fötter är nu fräscht kasslermönstrade. Hetaste trenden sommaren 2008?

Åldersnoja åt andra hållet

Då Oslo idag erbjuder strålande sol och matchen Sverige - Grekland på utomhusskärm nere vid Aker brygge, bestämde jag och några kompisar oss för att grilla och dricka någon öl.

Sagt och gjort, glad i hågen och med nyinköpt potatissallad i ICA-påsen, travade jag in på Vinmonopolet och radade upp två öl på varubandet. När turen kommit till mig, sneglade kassörskan på mig och bad - eller snarare krävde, på ett synnerligen bryskt sätt - att få se min legitimation.

Samarbetsvilligt överräckte jag mitt pass, vilket kassörskan tog emot med blicken fortfarande fastnaglad på mig. Hon öppnade passet och tittade i det. Lyfte blicken och tittade misstänksamt på mig. Tittade i passet igen. Blängde på mig. "Jag har färgat håret sen sist", sa jag, "bilden är ungefär sex år gammal!".

Detta bet dock inte på den uppenbarligen blinda människan i kassan som ropade på en kollega, som också tittade på mig. På passet. På mig. Vid det här laget hade en längre kö ansamlats, och samtliga köande försökte döda mig med blicken. Kassörskorna tittade otrevligt på mig. "Det här är ju inte alls likt,", sa de, "är det verkligen du på kortet? Är det det? Va?"

De andra människorna i kön tittade på mig som om jag vore en bromskloss mitt på E4:an. En tredje kassörska närmade sig. Jag svettades och började känna mig som om jag vore en brottsling.

"Ja men för helvete", bröstade jag av, "skulle jag åbäka mig att försöka köpa ut två öljävlar med falsk legitimation? Jag är tjugofem år, för fan! SKÄRP ER NU!".

Precis när jag hävt ur mig det tänkte jag att jag nu förmodligen skulle bli utkastad eller upphämtad av norskt SWAT-team, men mitt vredesutbrott gick tydligen hem, för jag fick mina två öl. Samt en massa arga blickar från kassörskorna och övriga köande.

Herregud. Jag är tjugofem år och kände mig som en fjortis som försökte köpa värzta zpriten med syrrans legitimation.

Norrmän.

¿Qué pasa?

Har hon somnat på sin post? Är hon upptagen med ångande sex? Har hon fått skrivkramp? Har hon fastnat i vinkelvolten?

Nix.

Jag har däremot tagit mitt pick och pack och flyttat till Oslo i avsikt att bli rik och berömd. Eller i alla fall rik. Eller bara berömd. Det ena leder väl förhoppningsvis till det andra.

Det tog som bekant ett par dagar att få igång bredbandet. Då jag ringt supporten ett flertal gånger och vid samtliga tillfällen fått överbevisa kommunikatörerna att det faktiskt finns ett operativsystem som heter Windows Server 2003, blev jag less, packade ihop datorn och åkte till bredbandssupportens högkvarter. Där fick jag problemet åtgärdat på plats av en mittbena i storrutig skjorta som med eld i blick febrilt letade reda på lösningen medelst sin support-FAQ.

Jag älskar människor som brinner för vad de gör - vad det än må vara - det finns inget mer inspirerande.

Gotta love all fellow nerds.